Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Karl med sin lysande svit anlände från Hallsberg.
Regnet strömmade ned, men detta oaktadt fortgick manö-
vem på den genomdränkta, sumpiga marken, som inom
kort var fullständigt upptrampad. Dyn bokstafligen rök
omkring skvadronerna, och ryttare och hästar blefvo ned-
stänkta upp öfver öronen.
Dock lyckades öfningarna på den olämpliga terrängen
förträffligt, regementet utmärkte sig synnerligt genom sin
säkerhet och goda hållning. De främmande officerarne
åsågo med förvåning skådespelet, och konungen yttrade be-
låten, i det han efter en väl utförd choc af hela regementet
vände sig till sina gäster: »Hvad säger ni om mitt bond-
kavalleri? Jag undrar, hur edra sidensvansar där hemma
skulle taga sig ut i den här smörjan.»
I officerspaviljongen hade regementets officerare anordnat
en ståtlig middag för konungen och hans svit. Under denna
gick det som vanligt gladt till, och efteråt blandade sig
sången med regementsmusiken och bägarnas klang.
Men bäst som glädjen och munterheten stodo högst, såg
konungen på sitt ur, hviskade några ord i örat på öfverste
Leuhusen, fattade sin mössa och lämnade rummet. Utan-
för hade han sin häst i beredskap. Han svingade sig hastigt
i sadeln och red i sporrsträck till den en half mil från
heden belägna Hallsbergs station, där extratåget från Stock-
holm väntade.
I hast blef det oro i lägret! Skämtet, sången och bägar-
klangen tystnade som genom ett trollslag. Alla fattade sina
hufvudbonader och skyndade ut för att få tag i sina hästar.
Den, som först fick allt i ordning, väntade ej på de öfriga,
utan satte af allt hvad tygen höllo i väg till Hallsberg efter
kungen. Det hela blef en formlig hetsjakt, som nog var i
kungens smak, och han ansåg sig helt visst ha kommit sitt
kavalleris belackare på skam.
* *
*
Bland konungens öfriga intressen intages ett mera afsevärdt
rum af hans sysslande med vitterlek och af hans ifrande för
- 688 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
