Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hos majestäterna jag intog det, helt och hållet »en fa-
mille», det kunde, så oförmodadt som alltsammans inträf-
fat, ej annat än verka på mina nerver, på samma gång
mitt hjärta slog så varmt för denna folkkära och älskvärda
kungliga familj.
Här var emellertid ej annat att göra än att taga situatio-
nen lugnt och att om möjligt inlägga någon tacksamhet i
de bugningar, hvarmed jag mottog min tekopp.
Vid det lilla bordet fick jag plats midt emot drottningen
med prinsessan vid min sida.
Jag antog, att det nu skulle komma en ganska lukullisk
supé på högheternas bord, men detta var en helt och hål-
len felaktig beräkning. Allt hvad jag kunde uppdaga var
»norsk sill», en karott med oskalad potatis – antagligen
för att slippa äta dem, sedan de varit i beröring med de
kungliga lifkockarnes fingrar – bröd, smör, ett stycke ost
och en karaffin sherry, som ingen rörde. Voilà tout! Ingen
lakej tillstädes. Helt och hållet entre nous.
Majestätet försåg med egen kunglig hand min tallrik,
han tog bokstafligen potatisarna i näfven – skalen voro ju
på – och langade dem öfver bordet ner på min tallrik.
Att ge sig in på potatisskalning var för mig – såsom icke
svensk – både något så öfverraskande oväntadt och så
originellt, då det förekom vis à vis drottningen med prin-
sessan till min bordsdam och med konungen som en vän-
säll värd, att jag försiktigtvis sköt upp handlingen, till dess jag
fick se att högheterna verkligen grepo sig an med samma sak.
Denna enkla aftonmåltid kunde icke annat än göra ett
vida mer storartadt intryck på mig, än de finaste rätter
skulle ha åstadkommit. Hvilka exempel för folket var ej
denna enkelhet, och hur tilltalande ädel var ej den rätt-
framma vänlighet, som ej var förenad med någon nedlåten-
het. Samtalet kan jag nu efter många års förlopp ej mera
påminna mig, men det gick helt och hållet fritt och obe-
sväradt som i hvilken familjekrets som helst. Än talade den
ena än den andra, man skrattade och skämtade så, att äf-
ven jag blef ofrivilligt indragen i konversationen med mina
yttranden, hvilka de kungliga för öfrigt framkallade genom
direkta frågor.
Efter supén fortsattes samtalet en halftimme – det var
redan mycket sent – hvarefter drottningen och prinsessan
sade god natt och drogo sig tillbaka med sina hofdamer.
Konungen stannade ännu en stund.
- 696 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
