Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Drottning Lovisa som personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Drottningens husmoderlighet visade sig ock genom hennes
vana att på Ulriksdal och Bäckaskog flitigt inspektera både
kök och mejeri, och intresserade hon sig älven för
hofmarskalkens hushållsräkningar. Efterföljande lilla biljett,
som bl. a. publicerats i en veckotidning, kan ju ock möjligen
vara belysande för hennes intressen och vanor i
nämnda afseenden:
»I dag ingen böna! om ej det kunde vara i någon bakelsebit
till middagen möjligen. Vi skola ha böneafton den
13:de. (Tjugonde dag Knut dansas julen ut!) Medföljande
papperen till betraktande och uträkning för hofmarskalken;
och genom räkning att få det billigt.
Louise
Kunna vi få »Lutfisk» någon dag till middagen samt till
frukosten »Sill i papper».
»Den friska fläkt, som arbetsamheten sprider öfver lifvet,
var henne af vana och böjelse väl bekant. Redan den tidiga
morgonen fann henne vid sitt skrifbord. Ordningssinnet
gaf kraft och spänstighet åt hennes företag.
Allt, som kunde ställa henne fram, dolde hon gärna.
Gaf hon, fick gåfvan icke allmänt bekantgöras. Lyckades
henne ett företag, hörde hon det icke gärna berömmas.
Hennes glädje var att själf träda tillbaka.»
På samma gång de, som sökt karakterisera drottningen,
framhållit hennes religiösa sinnelag, ha de icke underlåtit
att betona, att hon var af naturen glad och skämtsam.
Hon deltog ock gärna i sällskapslifvet, och vintersäsongens
nöjen roade henne, äfven om hon trifdes bäst i hemmets
stillhet och enkelhet och på Ulriksdal eller Bäckaskog.
Hon synes ock ha varit humoristiskt anlagd. Dietrichson
omtalar hennes ovanliga förmåga att uppskatta Holberg.
»Hon var som skapad att uppfatta hela hans festivitas,
hennes klara hufvud satte sig med lätthet in i det för
henne främmande, och hon kunde efter lektionens slut –
då D. läst och kommenterat »Erasmus Montanus» – med
den henne egna humorn imitera de holbergska vändningarna
och tillika med skarpt kritisk uppfattning af den helt visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
