Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Drottning Lovisa som personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattiga i Stockholm. Två år senare tillkom genom hennes
och änkedrottningens initiativ och i samverkan med
prinsessorna Eugenie och Lovisa en stiftelse, som i familjekretsen,
ur hvilken den uppväxte, kallades »fyrväpplingen», men
sedan den färdigbildats, bär namnet »Drottning Lovisas
understödsförening». Dess ändamål har varit att genom
insamlande af penningar öfver hela landet efter samma
plan som »femöreföreningarnas» bereda understöd åt
välgörenhetsinrättningar, som voro i skuld eller stort
penningbehof. Under den senare delen af hennes lif kom slutligen
(1869) till stånd »Den fosterländska föreningen» med
syfte att uppmuntra till själfverksamhet och sparsamhet,
och idén till densamma hade utgått från drottningens
människoälskånde hjärta.
Bland öfriga föreningar, som blefvo af henne omfattade
med det lifligaste personliga intresse, har man att märka
den 1866 af dåvarande hertiginnan af Östergötland stiftade
Allmänna skyddsföreningen i Stockholm. Vidare och icke
minst »Tysta skolan» för döfstumma barn och Allmänna
institutet för döfstumma och blinda i Stockholm. Åt dessa
två institutioner ägnade hon kanske sin största, den hjärtligaste
ömhet. Hvarje julafton, när hennes krafter så tillstadde,
var det henne en kär vana att besöka Tysta skolan
och där utdela julgåfvor. Det låg henne alltid
om hjärtat att draga försorg om, att julljus skulle tändas
i mången fattig boning och att hennes kära skyddslingar,
de sjuka och de döfstumma barnen, också skulle få smaka
julens fröjd.
Det sista arbete, som sysselsatte drottning Lovisa, var
anskaffande af förråd till den frivilliga föreningen för
sjukvård i fält. Den omtanke, hvarmed detta och dylika värf
sköttes, sörjde äfven för det minsta och glömde intet.
Det ligger en vacker sanning i minnestecknarens ord, att
hon lefde för att bereda andras lycka.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
