Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef tidigt grön och redan de första sommardagarna läger-
platsen för lustvandrande skaror med matknyten. Bellman
visade sig ofta där och lät vid mången romantisk solned-
gång sina toner utströmma för de lyssnande skarorna.
Den lilla schveizeripaviljongen är den äldsta byggnaden på
platsen, men fanns icke på Bellmans tid. Då stod där i
stället en liten rödmålad stuga med torftak, den s. k.
»Dunderhyttan». På platsen för den nuvarande hufvud-
byggningen låg en röd koja, den s. k. Hasselbackskrogen.
I Dunderhyttan såldes färsköl och våfflor, och denna trak-
tering försmåddes icke ens af förnämare kunder, som då
vandrade upp dit från det nedanför belägna »Gröna Lund».
Här om någonsin gäller det verkligen, att tiderna förändras
och vi med dem.
1829 inköptes stället af Pierre Bichard, som där hade
värdshus, 1836-52 var det ett sommarnöje, Ludvigsro,
tillhörigt grosshandlaren G. Michaelson (farbror till förre
teaterchefen K. M.), men köptes 1852 af konditor Vilhelm
Davidson och är sedan i Davidsonska dynastiens händer.
Den märkligaste rollen af alla 60-talets mångfaldiga värds-
hus och dylika förlustelseställen inom eller utom stadens
hank och stör spelade dock ojäfaktigt gamla operakällaren.
Sedan den 6 september 1890 tillhör dess klassiska lokal
endast minnenas värld, men i Stockholms kultur- och per-
sonhistoria samt umgängeslif, intar denna källare, som
begynte sin tillvaro 1787 under källarmästarne Forster och
Hellström och slöt den under Bengt Carlssons (»Lagman
Bengts») adertonde regeringsår ofvannämnda dag, en synner-
ligen betydelsefull plats.
Den var, säger Blanche, hvars bild framträder i förgrun-
den på motstående illustration, verkligen egen i sitt slag
och icke ens i något jämförlig med andra källare. Dessa
kunna ha sina vissa kunder, sin särskilda samhällsklass,
men operakällaren mottar folk af nästan alla samhälls-
klasser. Man ser vid dessa bord köpmän och handtver-
kare, författare och konstnärer, ämbets- och tjänstemän.
57. Karl XV och hans tid - 809 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
