Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörde att vara ett veritabelt sandhaf. Fem, sex teatrar
stodo dem ock till buds. Och emellanåt uppenbarade sig
på Stockholms horisont långväga ifrån gäster, som lockade
och bedårade eller åtminstone roade och föreföllo högst
märkvärdiga och intressanta. Så t. ex. den spanska dansösen
Pepita di Oliva, som kom hit 1861, sedan hon försatt dans-
karna i fullständig yrsel. Äfven här gjorde hennes »El Ole»
furor, om ock den vilda lidelsen i hennes dans och åtbörder
tycktes förefalla väl sensuell chockerande. »Skridskokungen»
Jackson Haine kom ock hit och uppträdde både på Nybro-
viken och på Operans scen – i Profeten bl. a. –, på båda
ställena med samma framgång. Och Berns salong, som kom
till redan 1863*, bjöd under åren på mångahanda förströelser,
såsom: sköna, intagande balettöser som engelska misserna
Emma Swan, Cælina West och Howard (1864-65), Amalie
Laurence, en eldätande kines, en liten dansk trumslagare
Otto Allin, Beni-Zug-Zugaraberna, m. m., m. m. Hösten
1869 ryckte »gubben», då unge, Meissner in och inledde en
ny epok i det stockholmska offentliga musiklifvet.
Den stockholmska nöjeskrönikan från 60-talet skulle kunna
bli ofantligt mycket längre, skulle t. ex. kunna bl. a. om-
fatta en flygmänniska, prestationerna på Mothanderska »ma-
negen», Wallmanska mosebackenöjena och Kungshattre-
sorna, Odéon, m. m. och naturligtvis äfven det af oss nästan
alldeles förbigångna konsert- och teaterlifvet. Men det fanns
äfven en annan sorts folknöjen, som inte kostade något och
voro mycket eftersökta, men som af den obevekliga tiden
skoningslöst sopats bort. Sådana nöjen voro t. ex. att se
på brudar och lik och icke minst eldsvådorna.
Af Klas Lundin låna vi en beskrifning, huru det den
tiden gick till vid eldsvådorna i Stockholm:
Pang! Det klämtade.
Pang! Pang! Tre slag. Det var på norr. Skönt! Herr Pettersson bodde
på söder, tätt bredvid Katarina kyrka. Det var natt. Han väcktes af klämt-
slagen. Hvem kan sofva, då stormklockan brusar öfver ens hufvud?
* Blanchs kafé är några år yngre, nämligen från 1868; året därpå in-
rättades den på sin tid omtalade, nu försvunna »grottan» på Hotell Rydberg.
- 815 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
