Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tilltaget med läktaren och den däraf framkallade jäsningen
gjorde i synnerhet Blanche orolig och upprörd. Han och
Hammer och K. A. Lindström erbjödo sig bekosta och
ombesörja nedrifvandet. Blanche var slutligen söndagen den
29 uppe hos kungen, som i början syntes hågad att lyssna
till honom, men som blef retad, då Blanche, som var djupt
orolig och upprörd, utbrast: »Om Ers majestät inte rifver
läktaren, sväfvar tronen i fara.» Kung Karl kallade senare
på kvällen de öfriga kommitterade till sig och uttalade sitt
bestämda nej. Kommitténs ordförande Sprengporten
lyckades dock då utverka ett medgifvande af tämligen
problematiskt värde, att om läktaren skulle kunna nedtagas under
natten till måndagen den 30, skulle man få göra det.
Dessa sinnesrörelser angrepo Blanche på ett olycksbringande
sätt. På den kulna novembermorgonen hade han att
mottaga de då anländande upsalastudenterna och tågade
med dem till Hotell Fenix, där en frukost var anordnad
för dem, och hälsade dem där med ett ståtligt tal. När
tåget sedan gick nedför Drottninggatan under studentbaneret
och nationsfanorna, följde han med i första ledet, men
kände sig plötsligt illamående och i behof af hvila. Han
gick då in på apoteket Ugglan, där han efter en kort stund
afled i hjärtförlamning. Underrättelsen om hans död
verkade, har man sagt, som ett brutet ackord i festhymnen
samt förstörde hela stämningen.
Vid aftäckningen spelades en högtidsmarsch sammansatt
af Stenbocksmarschen och »Kung Karl den unga hjälte».
Efter ett längre tal af Sprengporten påbjöd kung Karl
stodens aftäckning med orden:
»Konung Karl XII:s hjältenamn står lika strålande i
häfderna, som hans bild är lefvande i svenska bröst.» Härpå
följde hurrarop, dubbel kunglig salut, trumhvirflar och
fanfarer, festkantat med musik af från »Hjältar som
bedjen», defilering af garnisonen och skarpskyttarna. På
kvällen fackeltåg och sång vid stoden af upsalastudenter och
i militärsällskapet en minnesfest, där hertigen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
