Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1860-talets Sverige och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om vintern åkte pojkarne skridsko på dammarna – för
flickor var det då ännu ej passande att åka skridsko –
och en präktig kälkbacke ledde redan på den tiden från
Floras kulle rätt ner åt Humlegårdsgatan till.
Österut om Humlegården stötte trädgårdsland till det vid-
sträckta parkområdet, i väster och norr inhägnades det af
plank utefter den krokiga Västra och raka Norra Humle-
gårdsgatan (den s. k. Gröna gatan), genuina bakgator, dam-
miga och smutsiga, utan stenläggning, omgifna af lador och
tobaksland. En mängd uteliggare höllo till i dessa trakter,
och norra delen af Humlegården ansågs ej vara rådlig att
besöka.
Å nyssnämnda illustration synes till höger vid slutet af
Humlegårdens omhägnad en hvit stenhusbyggnad. Den
bildar hörnet till Östra eller Lilla Humlegårdsgatan, nu
Brahegatan – Sturegatan började anläggas först 1865. –
Vid det sista af de därefter följande synliga trähusen går
utefter dess rödfärgade långsida – gafveln är reveterad -
Grefturegatans fortsättning norrut, förut benämnd Skval-
bergsgatan. Sedan stodo på Humlegårdsgatans norra sida
upp till torget träkåkar, smärre stenhus och plank med ett
afbrott för Profossgatan, som senare avancerade och gentil-
nades upp till Majorsgatan.
På det fältstensbelagda torget lågo två spruthus och i hör-
net vid Fyrverkaregatan (Sibylleg.) församlingens kyrkoherde-
boställe. Kyrkan hade intill 1866 en ful provisorisk, men
ändå hundraårig öfverbyggnad, som af Ladugårdslandshu-
morn fått öknamnet »brännvinspannan». Bredvid kyrkan
stod den ännu klumpigare klockstapeln, och ej långt däri-
från fanns på kyrkogården det gamla benhuset, där pojkarne
hade sitt nöje i att titta ned genom gluggarna på det upp-
lag af skallar och människoben, som fyllde gropen där nere.
På kyrkogården, som omgafs af ett järnstaket, frodades
maskrosor och ranunkler, där hoppade man bock öfver graf-
stenarna, lekte hök och dufva och hade minst lika roligt
som i Humlegården.
- 830 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
