Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Molnhöljd himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demirgian hade en hel del äfventyrligheter för sig med
eller utan tillhjälp af kung Karls protektion och fullmakter.
Bland annat gjorde han stor skandal genom att behänga
khedivens mamma med vasaordens storkors; i gengäld ville
han förgäfves visa sin välvilja mot åtskilliga storgubbar i Sve-
rige, genom att rekommendera dem till hågkomst vid utdel-
ningen af det stora parti medjidieordnar, han en gång förde
med sig hem ifrån en egyptisk resa.
Kung Karls onde ande benämner De Geer Demirgian,
och andras omdömen äro lika nedsättande och ofördelaktiga.
Filosofiskt gravitetiskt synes Dietrichson anse det icke kunna
gå af för mindre än att rent af förvandla den egyptiska stall-
mästaren till en »demonisk princip» i en sinnesvillornas
värld, hvari kung Karl vore insnärjd.
Förmodligen fanns det just ingenting godt att säga om
Demirgian. Men äfven i fråga om förhållandet mellan
kungen och Demirgian förnekar sig icke den hos somliga
framträdande egendomliga benägenheten att från kungen
afvända allt personligt ansvar och delaktighet i hvad som
icke synes enbart lofvärdt.
Det gällde nu att ursäkta och tillfredsställande förklara,
att kungen trots alla varningar och trots misstroendet från sin
drottning och sina bästa vänner kunnat låta en sådan skojare
som Demirgian få det inflytande öfver sig och det förtroende,
som han faktiskt hade och som icke heller af dem förnekas.
För det ändamålet tillgripes en ganska kuriös logik. Ty
det att kungen, som de ifrigt förfäkta, icke hyste någon
verklig vänskap för Demirgian, icke gör det tilliten och på-
verkningen ursäktligare och förklarligare. Snarare är det
väl tvärtom vida mer graverande och besynnerligare. Huru
tråkigt det än må vara att en person af verklig vänskap
för en annan låter sig af denne förledas till en dumhet
eller något orätt, gör det väl ändå alltid ett mera tilltalande
intryck och är lättare att förstå och ursäkta samt väl
äfven hedersammare, än om det sker under påverkan af
en relativt likgiltig och främmande person.
- 865 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
