Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Molnhöljd himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tyckte, jag såg Klint.» »Ja», svarade jag, »både han och
Cederström äro här. Tillåter Ers majestät, att de komma
fram?» Han nickade bifall och hälsade vänligt på dem
båda. Efter en stund talade han några få ord med Ceder-
ström och yttrade därunder: »Det var en obehaglig resa
och ett satans hål detta Aachen!» Mera förmådde han
nästan icke säga.»
Vid ankomsten till kajen i Malmö ville man bära honom
till vagnen, men det tillät han icke, utan gick stödd de få
stegen till den väntande vagnen. Klockan var då half 2,
den oöfverskådliga folkmassa, som flera timmar afbidat land-
stigningen, stod just färdig att med sedvanliga lifliga hurra-
rop hälsa den återvändande populäre konungen, men vid
åsynen af honom kväfdes de tillämnade välkomsthälsning-
arna, och en ljudlös tystnad inträdde – äfven den ett be-
vis på djup medkänsla. När vagnen sedan anlände till re-
sidenset var framsatt en stol i akt och mening att bära
honom upp för den därvarande höga yttertrappan. Men lika
litet som vid landstigningen ville han visa sig så för fol-
ket. v. Troil höll honom därför under ena axeln, Gyllen-
ram under den andra, och i upprätt ställning släpade eller
rättare buro de honom sålunda in i förstugan. Sedan han
där hälsat på landshöfdingens fru, bars han i sin hvilstol
ända in i sängkammaren, som han sedermera aldrig lefvande
lämnade.
Folkets tystnad och allvar gjorde på kung Karl ett djupt
intryck. Uppkommen till sina rum, utbrast han lifligt till
en af sin omgifning:
»Vet du, i dag har jag sett, att jag är afhållen – jag tror,
att de skola komma att sakna mig, då jag gått bort.»
En timme efter kungen anlände på »Slesvig» det danska
tronföljarparet med sin äldste son och återvände på aftonen
till Köpenhamn. Kronprinsessan hade ett längre samtal
med sin far, men besynnerligt nog ansågo både hon och
kronprinsen tillståndet icke innebära någon ögonblicklig
fara, oaktadt de antydningar landshöfdingeparet ansåg sig
- 872 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
