Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De skilda stammarnes tidehvarf, till år 1157 - 6. Finnarnes trolldom, skaldekonst och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mel), fastän detta ord sedermera blef ett gemensamt epitet för
de flesta högre naturmagter. I dess ställe gafs uti de finska
runorna dt verldens styresman särskildt namnet Ukko (gubbe)
“öfver-guden", på samma sätt som Lapparne gåfvo honom
namnet Aije (äijä = gubbe) och Esterna Äike och Vana isa
(gamle fadren). I anseende till sin verkningskrets var han
icke blott “den, som herskar ofvan molnen", som styrde
Ukko’s väder (åskvädret), utan han var äfven den allmagt,
från hvilken i hvarje svårighet och nöd den bästa hjelpen var
att förvänta, Han var äfven skaparen (luoja), af hvilken
urämnena hade blifvit skapade; men den synliga verldens
gestaltande hade han uppdragit åt ’[Väinämöinen och
Ilmarinen, hvilka i den ursprungliga uppfattningen synas varit
guda-väsenden och Ukkos söner, fastän sången småningom gjorde af
dem menskliga varelser eller hjeltar. Båda hade varit
be-hjelpliga att “bygga luftens klara rymder, resa himlens höga
poster,“ och Ilmarinen, som hade “smidit himlens lock“, synes
enligt sitt namn hafva varit luftens gud (ilma = luft). På
samma sätt hade V äinämöinen för sin del skapat landet med
dess uddar och öar och derpå försett detta sitt nya verk med
träd och växter. Det var han som vårdade sig om det
jordiska lifvet och den jordiska odlingen, uppfann sången och
visheten, och vid den nya lärans seger “for han bort till högre
rymder", men lemnade likväl sina sånger qvar “till en evig
fröjd för Finland".
Den tredje af Kalovala-hjeltarne, den “fjerranlängtande"
Lemminkäinen, synes ursprungligen varit den af Ukko tillsatte
hafsguden; ty hans namn “Akti11 är egentligen detsamma som
“böljornas herres", Akto.
På samma gång som dessa landets, luftens och vattnets
gudar förmenskligas i sången, frambragte folkets fantasi en hel
mängd nya gudar för naturens skilda områden. Men Ukko
eller Taara, “den himmelske fadren", qvarstod likväl såsom
den högsta guden och anropades äfven i krig (Esternas
krigsrop: “Taar’avita“ = Taara lijelp!). För öfrigt var verlden
full af “Naturens äöttrar“ (Luonnottaret), hvilka hvar efter
sin skilda verkningskrets buro olika namn, såsom Ilmatar,
Päivätär, ’Knutar, Suvetar o. s. v. (luftens, solens, månens,
sommarens döttrar). Sjelfva jorden, allas vår moder,
betraktades såsom en qvinlig gudomlighet och benämndes: “Akka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
