Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 1. En blick på Kristendomens utbredning till de nordliga länderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sak var ingalunda likgiltig; ty katolicismen i
öster ock i vester hade redan söndrat sig till tvenne skilda
kyrkor, mellan hvilka olikheten mindre grundade sig på
trossatserna, än på deras skaplynne i öfrigt. Den orientaliska
eller grekiska kyrkan hade redan tidigt stelnat uti
kejsardömets oficiella former och led af ett visst mattighetstillstånd,
som hade. ett svalare intresse för missionsverksamheten till
naturlig följd. Sålunda hade äfven Ryssarne, ehuru de sjelfva
antagit kristendomen, ännu icke begynt utbreda den nya läran
ens till de folk, som betalade skatt åt dem eller voro deras
bundsförvandter. Af denna orsak råkade de finska folken,
hvilka hittills stått i nära beröring med östern, att komma
under vestcrländskt inflytande. Öfverhufvud taget ådagalade
den vesterländska eller romerska kyrkan, till hvars öfverhufvud
biskopen i Rom eller Påfven hadc upphöjt sig, en större och
kraftigare lifsverksamhet, i det den beständigt sökte nya
former för sitt troslif. England, Tyskland och Skandinavien,
äfvensom Ungern, Böhmen och Polen, hade redan efter
hvarandra slutit sig till den vesterländska kyrkan, då
omvändelse-ifvern fick förnyad näring genom den våldsamma rörelse, som
blif\it känd under namnet korstågen. Striden om Kristi graf
gaf upphof åt äfven andra korstag mot de europeiska folk,
som ännu vandrade i hedendomens mörker, och till ordets
utbredande började man begagna vcrldsliga vapen. Det var
just dessa nya ideer, som slutligen under korstågens tidehvarf
föranledde påfvedömet att utbreda sitt välde äfven till
Östersjöns ostligaste kuststräckor.
Omvändelseverket begynte likväl allra först vid Östersjöns
sydligaste kusttrakter, hvarest de slaviska Wenderna (från Elbe
till AYeichsel) och de lithauiska Preussarne (från Weichsel till
Niemen) allt ännu höllo sig till hedendomen. År 1120 hade
Polens konung förstört afgudabilderna i Pommern och under
de följande årtiondena utrotade nordtyska och danska furstar
hedendomens sista qvarlefvor i Obotriternas land i
Mecklenburg och på ön Riigen. Vid denna tid började det tyska
elementet på detta område undantränga den vendiska
nationaliteten, och år 1143 grundlades staden Liibeck, hvarifrån
sedermera den tyska handeln skulle komma ?.’*• utbreda sig öfver
hela Östersjö-området. Tyska köpmän hade äfven vid denna
tid begynt nedsätta sig uti Wisby på Gottland, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
