Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 2. Erik den heliges tåg till Finland. S:t Henrik och hans efterträdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna tid besöktes, år 1152, Sverige af en påflig
legat, kardinalbiskopen Nikolaus af Älbano, en man af
anglo-sachsisk härkomst, hvilken två år senare sjelf besteg
påfve-stolen under namnet Haårianus IV. Hans besök i Sverige
afsåg detta lands närmare förening med den katolska
kristenheten, och bland annat bestämdes nu att den s. k.
Peters-penningen, genom hvilken afgift vesterlandets folk erkände
biskopens i Rom andliga öfverhöghet, skulle utgå äfven från
Sverige. Men på samma gång Sverige sålunda införlifvades
med den katolska kyrkan, torde kardinalen äfven hafva
uppmanat konung Erik att företaga ett korståg mot de hedningar,
som på sina sjöröfvarfärder plundrade rikets kuster. Sedan
han blifvit påfve, förnyade han förmodligen denna sin uppmaning.
Den man som vid denna tid var biskop i Upsala, vid namn
Henrik, var likasom påfven hemma från England och anses
äfven hafva uppeggat konungens religiösa nit. Då derför Erik
hade befästat sitt välde i eget land, samlade han år 1157 en
korshär och seglade öfver hafvet till Finland, förande med
sig biskop Henrik och andra prester. För öfrigt äro
underrättelserna om detta tåg mycket bristfälliga. Man anser, att
korshären landade vid Auraåns mynning, der möjligen redan
förut en handelsplats fans, såsom äfven namnet Turku (= torg),
Åbo, synes utvisa. Nu erbjöds åt Egentliga Finnarne
kristendom och fredsförbund; men den påtvingade gäfvan behagade
dem icke. Finnarne, hvilka i krigskonst voro betydligt
underlägsna korshären, blefvo besegrade i flere drabbningar och
tvungos att undergå dopet. Den gudfruktige konungen säges
blifvit djupt rörd, då han såg de fallna fienderna, som utan
dop hade gått till evigheten; men de öfverblifna kallade han
till sig, och en fornsägcn omtalar, att biskop Henrik döpte
dem uti Kuppis källa nära det nu varande Abo. Möjligt är,
att till kristendomens betryggande i detta land redan nu
Åbohus uppbygdes på den s. k. Aniniemi udden vid Aura-åns
mynning. Men konungen och större delen af korshären
återvände redan samma höst till Sverige och qvarlemnade biskopen
att med sina prester fortsätta verket.
Biskop Henrik tyckes hafva bedrifvit sitt omvändelseverk
utöfver hela det område, som innehades af Egentliga Finnarne,
och han säges äfven hafva predikat ända i Kumo. På dessa
färder gick han sin död tillmötes redan följande vinter år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
