Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 3. Korstågen till Liffland och Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget vid Fellin, der Lemmitty stupade, behöllo Tyskårne
segern, år 1217. Men Esternas mod var ej ens dä brutet,
och Ryssarne, som nu lagt trakterna kring Dorpat under sitt
välde, lofvade dem hjelp mot den vesterländska kyrkan. Detta
nödgade åter biskop Albert att söka nya bundsförvandter till
sitt krigiska omvändelseverk.
På denna tid hade Danmarks magt stigit till en
betydande höjd. Valdemar II Seier, dess dåvarande konung, hade
vid sin tronbestigning emottagit Iänshyllning af alla furstar och
städer längs de vendiska kusterna och det var hans afsigt
att utsträcka sitt välde äfven till Preussen, Liffland och
Estland. - I denna afsigt hade han redan år 1206 gjort ett
korståg till Ösel och fyra år senare ett annat dylikt till Preussen,
fastän ‘ dessa företag icke buro några varaktiga frukter. Men
på biskopens i Riga uppmaning beslöt han att ånyo taga ihop
med Esternas omvändelse och seglade om våren 1219 med en
ansenlig flotta in i Finska viken och landsteg vid ett ställe,
benämndt Linda-nisa, der enligt fornsägnerna Kalevas maka
Linda hade upprest en väldig grafhög öfver sin makes .lik.
Med föga besvär intogs Esternas derstädes uppförda befästning,
och Danskarne begynte i dess ställe uppbygga en ny borg af
sten, som fick namnet Reval. Den 15 Juni gjorde Esterna
helt oförmodadt ett häftigt anfall emot konungens läger och
kunde blott med största ansträngning drifvas tillbaka.
Der-efter återvände Valdemar till Danmark, qvarlemnande
besättning och missionärer uti sitt nya slott. En del af fastlandets
Ester döptes i all hast, dels genom presternas i Riga, dels
genom Danskarnes föranstaltande, fastän dessa begge partiers
inbördes afund var mycket hinderlig för missionen. På Ösel
deremot var hedendomen ännu okufvad och den nära belägna
vestkusten hörde till samma förbund. Om våren 1220 kom
svenska konungen Johan Sverkersson till denna kust och
be-mägtigade sig slottet Leal, derifrån svenska prester begynte
lägga grunden till ännu ett tredje rike och en tredje kyrka.
Men så snart konungen aflägsnat sig, skyndade Öselboarne sig
dit och förstörde hela det svenska nybygget. Följande vår •
kommo Ösels krigarskaror ända fram för Reval och belägrade^
Danskarnes slott i två veckor med väldiga bål, som de
upptände rundt omkring staden. Deras foretag lyckades likväl
icke, utan1 gaf blott danska konungen anledning till ett nytt
Finlands historia. 3 •
Digltiz ,d by i roso ~~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
