- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
40

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 5. Tavastlands eröfring år 1249 och de första regenterna af Folkungaätten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han Tavasterna och trängde derefter djupare in i deras land,
hvarest han vid stranden af Wanajavesi sjö lade grunden till
Kronoborg eller Tavastehus. Krönikan omtalar äfven, att han
qvarlemnade i landet “kristne män“ och deraf har man
förmodat, att den svenska befolkningen då inkommit till sydkusten.
Namnet “Nyland", som sedan dess blifvit tillagdt dessa nejder,
intygar med någorlunda visshet, att denna svenska kolonisation
ej är af synnerlig hög ålder, ehuru möjligen redan biskop
Thomas begynt kringsprida korsfararne kring Tavastlands
kusttrakter, för att derigenom stadfästa kristendomens välde bland
Tavasterna. Huru förhållandet än må vara, så synes det
främmande nybygget, hvars huvudbeståndsdel utgjordes af
Helsingar, genom Jarlens tåg ytterligare blifvit förstärkt och
utbredde sig längs hafskusten till andra sidan om Kymmene
elf. Tavasternas sjelfständighet var nu tillintetgjord; deras
kuststräckor hade kommit i främmande våld och i hjertat af
deras land var en borg uppförd till det svenska väldets
hörnsten. Derför böra vi ej förundra oss öfver, att det
hädanefter icke höres af något motstånd från Tavasternas sida. I
kyrkligt hänseende förenades det eröfrade landet med det
biskopsstift, som härförinnan var grundlagt bland Egentliga
Finnarne, och det finska namnet och området utvidgades
sålunda betydligt. Men på samma gång förenades nu hela
biskopsstiftet närmare med Sverige, och Birger Jarl lade under
svenska kronan den skatt, som Finnarne hittills betalt åt sin
biskop. Sedan han dröjt här hela vintern, kunde Jarien redan
anse sitt eröfringsverk i det närmaste slutadt och begaf sig
också tidigt på våren tillbaka till Sverige, der under tiden
vigtiga förändringar hade inträffat.

Erik läspe hade nämligen dött i början af år 1250 och
då nu Erik den heliges ätt hade utslocknat på svärdssidan, blef
Birger Jarls tioåriga son Valdemar, hvars mor var syster till
den döde konungen, vald till konung. Detta skedde under
det Jarien uppehöll sig i Tavastland, och var icke alldeles
efter hans önskan; ty han skulle hellre satt kronan på sitt
eget hufvud. Men regeringen kom likväl att förblifva i hans
händer, och den store jarlens namn ärförenadt med mången

Österbotten var vid denna tid öde och i Lapparnes ego. Möjligare vore en
tredje gissning, som förlägger Tavasthamnen till Kumo-elfs utlopp. Men
sannolikast måste man söka densamma på kusterna af Nyland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free