Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 5. Tavastlands eröfring år 1249 och de första regenterna af Folkungaätten - 6. Striden om Karelens besittning; Torkel Knntsson, 1290—1301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsträcka sin missionsverksamhet äfven till det karelska
området, så att Novgorods makt i dessa nejder råkade i fara.
Att denna fruktan ej var utan grund framgår ur de närmast
följande årens tilldragelser. År 1283 och 1284 gjorde
Sven-skarne tvenne tåg till Ladoga sjön, och det senare tågets
uttryckliga ändamål var Karelames “beskattande", d. v. s.
förening under svenska väldet. Alldeles säkert är det dock icke,
att svenska regeringen haft någon del i allt detta; men det
kan man likväl märka, att dess blickar nu ånyo riktas på de
finska angelägenheterna. Magnus Ladulås’ yngsta broder, Bengt,
utnämndes år 1285 till Hertig af Finland, hvilket är så
mycket mer märkvärdigt, som denne hade ingått i presteståndet
och kort derpå utnämndes till biskop i Linköping. Han säges
likväl i och för sitt “furstendöme" gjort stora skulder och
kostnader, hvilka förmodligen just hade åsyftat Karelarnes
omvändelse. Men något afgörande resultat rörande Karelen
uppnåddes dock icke under hertig Bengts lifstid; ty han dog
redan 1291, ett halft år efter sin konungslige broder.
6. Striden om Karelens besittning; Torkel Knutsson.
1290—1301.
Vid sin död hadc konung’ Magnus förordnat till sina
minderåriga barns förmyndare och hela rikets föreståndare sin
marsk Torkel Knutsson, som nu på det andra årtiondet, med
skicklighet och kraft förde regeringen, uti den unge konung
Birgers, Magnus Ladulås’ äldste sons, namn. Birgers yngre
bröder, Erik och Valdemar, fingo allt efter som de växte
upp hvar sitt hertigdöme, och sålunda tillföll Valdemar
her-tigdömet Finland år 1302, som förut hade tillhört hans
farbroder. Med denna värdighet afsågs naturligtvis ingenting
annat, än rättigheten att uppbära skatterna från Finland; ty uti
landets styrelseangelägenheter torde hertigen ej tagit mycken del.
En mycket vigtigare ställning intog allt ännu den finska
biskopen. Under de första tiderna efter biskop Thomas hade
de svenska konungarne godtyckligt bortgifvit denna andliga
värdighet och sålunda dit insatt en rad af sina egna kan-
Dig tiZz a by Micro ?o &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
