- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
44

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 6. Striden om Karelens besittning; Torkel Knntsson, 1290—1301

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slercr*. Men omkring år 1276 inrättades ett ordentligt domkapitel
med fyra kaniker eller domherrar, som togos bland de
om-gifvande socknarnes pastorer och åt hvilka biskopsvalet nu
blef anförtrodt. Sålunda var vägen till biskopsstolen öppnad
äfven för infödde män, och det är att lägga märke till, att
redan år 1291 en finsk prest uppsteg till denna värdighet ur
det besegrade folkets eget sköte. Hans namn var Magnus I,
bördig från Rusko kapell oeh Märtälä gård. Denne finske
man har äran af den finska kyrkans slutliga organisation; ty
nu först var Åbo domkyrka på Unikankari-kullen (= sömnens
kulle) i så måtto färdig, att påfvarne år, 1292 och 1296
kunde utfästa 400 eller till och med 1200 dagars aflat för
alla] “botfärdiga och ångerfulla“ som på de stora
högtids-dagarne förrättade sin andakt i detta nya, till Jungfru Marias
och Sanct Henriks ära uppbygda tempel. Hit flyttades äfven
S:t Henriks ben ifrån Nousis, och till minne af denna
händelse firades sedan en annan Henriksmessa årligen den 18
Juni. Sjelfva biskopssätet, som tills vidare hade varit i
Räntämäki, flyttades med påfven Bonifacius den åttondes
samtycke till Åbo år 1300. Denna stad, i hvilken redan
här-förinnän fans Finlands första kloster, grundlagdt af
Domini-kaner eller Predikaremunkar, blef från denna tid Finlands
vigtigaste ort, det kristna Finlands hufvud- och moderstad.

Så stodo sakerna, då slutligen emellan Sverige och
Novgorod den afgörande kampen om Karelen började. År 1292
hade en novgorodsk ströfkår infallit i Tavasternas land, och
å andra sidan en skara Svenskar gjort ett tag till
Ingcrman-land och Karelen." Men redan var äfven ett större företag å

* Efter biskop Thomas till slutet af detta tidehvarf, bars den finska
biskopsmössan af följande personer. Först Bero I (1245—1258), Ragvald I
(1258—1266) och Catillus (1266—1286). — Alla dessa tre voro hemma ifrån
Sverige och de svenska regenternas forna kanslerer; alla tre äro äfven begrafna
i Räntämäki. — Efter Catillus följde Johannes I (1286—1290), förut prior i
dominikanerklostret i Sigtuna, och som var den första »kanoniskt», eller enligt
kyrkolagen (d. ä genom kapitlet) valde biskop; han utnämndes sedermera till
erkebiskop i Upsala, men dog följande år. Sedan valdes den 25 Januari 1291
uti sakristian af Abo domkyrka (som alltså redan var färdig) Magnus I (1291
—1308), förut kanik vid det finska domkapitlet och till börden ’en finne.
Dennes efterträdare Ragvald II (1308—1321) var hemma ifrån Åland och
hade förut varit kanik i Åbo; men Benedictus (1321—1338), som valdes efter
•honom, var kanik i Upsala och svensk till börden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:22:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyfihist/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free