Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 6. Striden om Karelens besittning; Torkel Knntsson, 1290—1301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinne, än att stänga Novgorods betydliga handelsväg åt vestern,
och fördenskull lät han vid Nevan, vid utloppet af den lilla
floden Ochta (ofvanom det nu varande S:t Petersburg)
uppbygga ett slott, som erhöll namnet Landskrona. Härifrån
sändes en del af flottan till det vid Nevans utflöde ur Ladoga
belägna Pähkinäsaari (så hette den holme, på hvilken något
senare Nöteborg bygdes), och seglade ännu längre in i
Ladoga, hvarest de af vinden drefvos till kusterna af Karelen,
der de landstego och härjade. Svenskarnes afsigt var
påtagligen att eröfra Ingermanland och återstoden af Karelen. Men
I Novgorod hade man redan vidtagit sådana rustningar till
sitt försvar, som farans storlek kräfde. I en hast samlades
31,000 krigare, af hvilka en del sändes landvägen och de
öfriga åter på skepp anlände till Nöteborg. Svenskarnes
förtrupper drogo sig genast tillbaka under Landskrona, hvarest
nu en väldig drabbning var att förvänta. Ryssarne läto
brinnande timmerflottor nedflyta längs strömmen emot de svenska
fartygen; men marsken hann att derförinnan afstänga floden
medelst jernkedjor, vid hvilka eldtornen stadnade. Med lika
liten framgång gjorde Ryssarne stormningsförsök mot sjelfva
slottet; efter en hård strid måste de stormande draga sig
tillbaka. Men denna nog lätt vunna seger väckte hos Torkel
Knutssön en alltför stor tillit till sina soldaters tapperhet och
fiendernas svaghet. Han befästade väl Landskrona fullständigt,
men qvarlemnade der en besättning af endast 300 man under
anförande af en riddare, benämnd Sten, och seglade med den
öfriga hären om hösten år 1300 tillbaka till Sverige. På
återfärden gjorde Matts Kettilnmndsson, en ung riddare, som
visat en utomordentlig tapperhet vid Landskronas försvar, en
omväg till kusterna af Ingermanland och gjorde ett infall på
Woternas område, som han lät förhärja med eld och svärd.
Om utbredandet af kristendomen och innevånames dop synes
öfverhufvudtaget vid hela detta tåg icke alls varit fråga.
Men Novgoroderna hade nu beslutat uppbjuda alla sina
krafter för att fördrifva Svenskarne från Nevan. Storfursten
Andreas, Alexander Newskis son, kallades till hjelp, och om
våren 1301 stod en ny här under Landskrona. I slottet var
tillståndet synnerligen bedröfligt; ty murarnes fuktighet hade
förderfvat lifsmedlen och förorsakat sjukdomar bland besätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
