- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
49

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den svenska eröfringens tidehvarf, 1157—1323 - 7. Fortsättning af Karelska kriget. Freden i Nöteborg 1323

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Augusti 1323. Ryssarne, som på ön Pähkinäsaari just hadc
begynt anlägga fästet Nö teborg (på finska Pähkinälinna, på
ryska Orekhowitsch, det n. v. Schlysselburg) fingo nu behålla
hela Ingermauland och Karelens Ladoga-område; åt Svenskarne
åter öfverlemnades besittningen af Karelens tre vestra härad:
Savo, Jääski och Äyräpää, hvilkas förvaltning fick sitt säte i
Viborgs slott. Gränsen drogs från Finska viken längs
Systerbäck (ryska Sestra, finska Siestarjoki eller Rajajoki =
gräns-lioden) och Sade-joki till Vuoksen, derifrån åt nordvest till
Sääminge, hvarefter den i det närmaste följde samuia linie,
som nu åtskiljer de norra delarne af Karelen och Savolaks.
Den nordligare gränsen blef fortfarande alldeles obestämd och
sades blott sträcka sig till hafvet eller “Helsinge-haf“, d. v. s.
Bottniska viken. På detta sätt skulle en stor del af Norra
Österbotten kommit i Ryssarnes ägo, om ej andra samtida
tilldragelser, hvarom vi snart skola tala, gifvit dessa
förhållanden en helt annan gestaltning. Slutligen kom man öfverens,
att intetdera riket skulle få bygga något nytt slott i Karelen.
Viborg, som synes härintills liafva varit i birgerska partiets
våld, öfverlemnades samtidigt åt den unge konung Magni
befall-ningshafvande, och det vestra Karelen var sålunda nu fullständigt
förenadt med det öfriga Finland och stäldt under biskopens i
Äbo andliga omvårdnad. Men det egentliga Karelska
stamlandet, nämligen kusttrakten vid Ladoga. förblef i Ryssarnes
våld och hade nu förlorat sin forna sjelfständighet.

Tre år senare, eller år 1326, ingicks i Novgorod ett
annat fredslut, nämligen emellan Ryssland och Norge rörande
Lappland. I dessa nordliga trakter hade nämligen fortfarande
striden pågått emellan Karelame och innevånarne i Halugaland.
Sålunda omtala de norska krönikorna oupphörliga ströftåg, som
af Karelarne företogos till Halugaland, och år 1323 hade den
norska läns-mannens egen gård derstädes blifvit bränd. Men
nu ingicks äfven här en stadigvarande fred, ehuru gränserna
förblefvo något obestämda. Det blef emellertid sed, att
Nov-goroderna uppburo skatt af sina egna undersåtar utöfver hela
Lappland och Finnmarken, och Norrmännen på samma sätt
af sina undersåtar längs Finnmarken och Lappska halföns
kuster ända till Wieljoki (i närheten af Kantalahti). Dessa
vilkor voro synbarligen högst förderfliga för Karelarne, hvilka
nyss hade förlorat sin sjelfständighet, och nu äfven blefvo allt

Finlands historia. , 4

Digltized by

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free