Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 3. Albrekt af Mecklenburg och adelsväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och oroligheterna voro så stora, att man år 1375 ansåg
nödvändigt att genom en särskild öfverenskommelse mellan
herrani e fastställa en allmän landsfred för tre års tid. Sveriges
rikaste och mägtigaste man, Bo Jonsson, som år 1375 blef
riksdrots (eller öfverdomare) och såsom sådan hade bort vara
skyldig att i främsta rummet vaka öfver lagarno.s helgd, var
tvertom den våldsammaste och girigaste bland dem alla. Ett
enda exempel är tillräckligt för att .belysa denne mans karaktär.
År 1381 dödade han med egen hand en sin fiende’i sjelfva
gråmunkekyrkan i Stockholm och slog sedan under sig hela
hans förmögenhet, lemnande åt den mördades slägtingar endast
en mindre del deraf, ej såsom till böter för sitt brott, utan
såsom ren nådegåfva. Konungens beständiga penningebrist
förde snart det ena slottet och det ena landskapet efter det
andra i Bo Jonssons händer och i dessa sina förläningar
regerade det mägtiga drotset såsom sjelfständig herskare. Han
af- och tillsatte fogdarne och ståthållarne på slotten efter
godt-finnande, lät uppbygga borgar, utdela frälserättighet och
uppbar för egen räkning alla skatter och böter.
Den förnämsta delen af Bo Jonssons besittningar var
Finland. Kedan uti 1371 års förlikning hade han fått Viborgs
och Tavastehus slott, hvartill sedan kom Åbo slott med Åland
samt Österbotten, så att på detta sätt alla Finlands landskap
kommo att tillhöra honom. Något senare (omkring år 1378)
lät han utnämna sig sjelf till finsk lagman och herskade nu
i detta land såsom i ett eget rike. Emellan erkebiskopen i
Upsala och* biskopen i Åbo hade vid denna tid uppstått en
skarp strid om de nordliga gränserna för deras stift.
Erkebiskopen ville utsträcka sitt andliga område ända till Uleåelf,
och konung Albrekt afgjorde (år 1377) saken till förmon för
honom. Men det mägtiga drotset gaf på anmodan af biskopen
ett annat utslag, och Kaakamajoki förblef norra gränsen för
Åbo stift. Emot främmande magter visade Bo Jonsson samma
bestämdhet. En gång förklarade han till och med krig emot
den mägtiga hansestaden Danzig, och rådet i- Lybeck, till
hvilket han sände underrättelse härom, uppmanade Danzigs
innevånare att söka åstadkomma en snar förlikning, för att
undvika onödiga förvecklingar. Beträffande Finlands inre
angelägenheter, vågade ingen motsäga hans förordnanden, och till
och med biskopen i Åbo fick böja sig under denna sjelflagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
