Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - 3. Albrekt af Mecklenburg och adelsväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Danmark ock Norge. Men året förut, eller 1386, hade äfven
den mägtige Bo . Jonsson aflidit, och striden emellan svenska,
adeln och konungen hade uppflammat i full låga. Albrekt
försökte nämligen att återföra drotsets vidsträckta förläningar
under kronan. Men Sveriges öfriga stormän, som Bo Jonsson
förordnat att verkställa testamentet, begåfvo sig till Margareta,
och öfverlemnade riket i hennes händer år 1388. Albrekt
begaf sig till Tyskland för att värfva krigsfolk och kom i
början af år 1389 tillbaka med en ansenlig styrka, men blef
slagen och tillfångatagen i närheten af Falköping i
Vester-götland.
Detta gjorde likväl ej slut på striden. Albrekts
anhängare herskade ännu i Stockholm, hvars tyska borgerskap om.
våren 1389 försåtligt öfverföll de svenska borgarene och
uppbrände dem på en holme utanför staden. Derjämte satte
hertigen af Mecklenburg i rörelse en stor mängd sjöröfvare*
hvilka plundrade och härjade alla- kuststräckor, men hade
sjelfva sitt hufvudsakliga tillhåll på Gotland. Dessa sjöröfvare
kallade sig Vitalie-bröder, emedan de föregåfvo sig samla
lifs-medel (vitalia, victualia) för Stockholm. Men under denna
förevändning förstörde de all handel och plundrade såväl
kusterna, som ock hanseiternas skepp och varor. Hansestäderna,.
som blifvo förbittrade häröfver, fingo slutligen en förlikning i
stånd emellan Albrekt och Margareta år 1395. Den fångne
konungen försattes i frihet, och sju hansestäder: Lybeck,
Stral-sund, Greifswald, Danzig, Elbing och Thorn samt Keval gingo
i borgen för hans lösepenning och fingo derför Stockholms stad
i pant. Då ej Albrekt sedermera på utsatt tid uppfylt
förliknings-vilkoren, öfverleninades Stockholm åt Margareta år 1398.
. I Finland hade villervallan under denna tid varit lika
stor, om "ej större än i Sverige. Strax efter drotsets död
hade landets innevånare begärt till sin lagman Jakob Dicekn,
som tillhörde landets egen adel och “bättre kände landets
tillstånd och seder, än någon främmande man, vare sig .från
Sverige eller andra länder.“ Han hade förut varit Bo
Jonssons fogde på Åbo slott och fick nu af Albrekt samma
befattning, jämte länen Satakunta och Borgå. Men tillika med
den öfriga adeln gick han snart öfver till Margareta, som till
lön härför fortfarande bibehöll honom vid dessa förläningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
