- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
72

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Första Tidskiftet. Striden emellan konungamagten och aristokratin, 1323—1399 - Andra Tidskiftet. Förra hälften af unionstiden, till år 1470 - 4. Konung Erik af Pommern och biskop Magnus Tavast 1399—1438

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ökades till tio, och åt gudstjensten gafs en sådan
fullständighet, att från daggryningen till qvällen ej en enda timme
förled, utan att någon messa "skulle hållits i domkyrkan. Landets
öfnga kyrkor erhöllo äfven sin andel af denna katolska glans,
och biskop Magnus synes flere gånger hafva rest genom sitt
vidsträckta stift, för att göra sig underrättad om
tillståndet-äfven uti de aflägsnaste församlingarna. En gång begaf han
sig derjämte på en mycket längre färd, nämligen på en
piligrimsfärd till Palestina, kanhända samtidigt som konung
Erik besökte den heliga grafven (1423—1425). Denna
verksamhet på det religiösa området, såväl som biskopens milda
och redbara väsende gjorde honom äfven till Finlands mest
framstående politiska personlighet. Utom landet synes han.
åtnjutit allmänt anseende; ty med äkta finsk trygghet förblef
han alltid orubblig under tidens eljest så mångfaldiga
skiftningar. Men hans egna landsmän, höga liksom låga, erkände
i honom liksom sin naturliga öfverherre, ej blott å hans
em-betes vägnar, utan äfven till följd af hans personlighet. De
följde honom troget till riksförsamlingarna på andra sidan
hafvet och “tjenade honom “ — säger krönikan — “såsom
ett-kungligt majestät“.

Af allt detta kunna vi på goda grunder draga den
slutsats, att de goda sidor, som Eriks regering visar i Finland,
ingalunda stodo utom den store biskopens inverkan. Särdeles
lyckligt för Finland . var det äfven, att Eriks af Pommern
regeringstid var jämförelsevis fredlig och fri från allmänna,
olyckor. Väl uppkommo då och då vid ryska gränsen mindre
oroligheter, hvilka förorsakades af gränsboarnes och
slottsfog-darnes vinstbegär. Sålunda omtalas att Svenskarne år 1411
gjorde ett plundringståg på Novgorods område, hvarefter
Rys-sarne hämnades med ett infall till trakterna af Viborg,
hvar-vid de uppbrände sjelfva staden. Fyra år senare omtalas, att
Ryssarne härjat till och med i Norra Österbotten. Men något
egentligt krig uppstod dock icke af dessa oroligheter, ty å
ingendera sidan hade man vid denna tid några eröfringsplaner.
Ingermanland och ryska Karelen voro fortfarande förlänade åt
Narimonts efterkommande, och dessa furstar kastade sina blickar
mera åt Polen och LifRand, än åt Finland. Konung Erik
åter förde ett långvarigt krig med grefvarne af Holstein om
besittningen af Slesvig (1409—1431), och ville äfven derför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free