Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 9. Sten Sture den yngres regering och slutet af unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början af September uppgafs, sedan konungen och erkebiskopen
högtidligt hade tillförsäkrat fullständig amnesti och glömska af
det förflutna åt alla sina motståndare. Hela Finland återstod
ännu att eröfra; men danskames hastiga seger i Sverige synes
bragt landets store alldeles ur fattningen. / Redan tidigt på
våren hade Arvid Kurk i en ödmjuk skrifvelse anhållit om
erkebiskopens förlåtelse och konungens ynnest. Då nu slutligen
Stockholm fallit i konungens händer och Kristina Gyllenstjerna
i kapitulationsakten uttryckligen hade fått äfven de finska
her-rarne inneslutna i amnestien, upphörde äfven snart allt motstånd
i detta land. Hemming Gadd sändes såsom fullmägtig till
Finland, och detta lands store liksom äfven rikets öfrige herrar
kallades till Stockholm för att bevista konungens kröning i
början af November.
Men de finske herrarne synes hafva haft onda aningar,
ty ingen enda af dem infann sig i Stockholm. Här begynte
omedelbart efter kröningshögtidlighetema ett ohyggligt skådespel,
hvars like hvarken förr eller senare är skådadt i dessa länders
historia. Erkebiskop Gustaf Trolle, hvars hämndtörst var osläcklig,
anklagade inför konungen Sveriges förnämsta män, och Kristian,
som ihogkom, huru många gånger hans fader och farfader
blifvit fördrifna från Sveriges tron, beslöt nu att med ett enda
slag krossa Sveriges motspänstiga ädel. En andlig domstol
fälde i största hast de anklagade för kätteri, och den 8 Nov.
halshöggos på “tyrannens" befallning nära ett hundra personer
af alla stånd, deribland äfveri tvenne biskopar. Deras kroppar
blefvo sedan brända och till och med riksföreståndarens jordiska
qvarlefvor uppgräfdes ur sin graf för att kastas i elden. Men
Kristina Gyllenstjerna och flere andra fruar fördes fångna till
Danmark. En månad efter “Stockholms blodbad“ for Kristian
tillbaka till Köpenhamn, fortsättande ännu under färden sina
grymma blodsgerningar.
Af dessa blodsdomar fick vid denna tid äfven Finland
sin beskärda del, ehuru dock i mycket ringare grad. Redan
den 28 Mars halshöggs i Tavastehus slottets forne ståthållare
Åke Göransson Tott, och den 16 December (på sjelfva tredje
söndagen i Advent) undergingo tvenne förnäma svenska herrar,
Hemming Gadd och Nils Eskilsson Banér utanför Raseborgs slott
samma dom. Den förstnämnde erhöll på detta sätt en nog
oväntad lön af sin nye herre; men Kristian synes på goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
