Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 9. Sten Sture den yngres regering och slutet af unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppehållsort, utan flydde med flere af sina kapitelledamöter och
vänner till Österbotten, der han i Nerpes steg ombord på ett
fartyg, för att segla öfver till Sverige. Men utanför Öregrund
led han skeppsbrott under en storm och omkom med allt sitt
följe, sommaren 1522.
Ännu ett år förgick, förrän man i Sverige ånyo begynte
tänka på Finlands eröfring. Severin Norrby hade nu erhållit Kustö
slott i forläning, hvarförutom ännu ytterligare åt honom gafs
hela vestra Finland. Hans hufvuduppgift synes hafva varit att
anskaffa undsättning och lifsmedel till det belägrade Stockholm.
I denna afsigt sändes en gång Junker Thomas med skepp
ifrån Finland. Men vid Furusund i Stockholms skärgård låg
Erik Fleming i bakhåll, tog Junkern tillfånga, och lät hänga
honom i ett bastrep. Om sommaren 1523 valde svenskarne
Gustaf Wasa till konung". De flesta slotten voro redan i hans
våld och nu öppnade äfven Stockholm sina portar för honom.
Äfven i Danmark hade Kristian blifvit afsatt och hans farbror,
Fredrik den förste, vald i hans ställe. Det var derför naturligt,
att Finland nu med ringa möda kunde ryckas ur Kristians
våld. Först intogs Åland med Kastelholm, och i Augusti 1523
kommo bröderna Erik och Ivar Fleming med en stark här
till Kustö, som de med storm intogo. Härifrån tågade man
emot Åbo slott, som intogs efter tolf dagar. Den danska hären
hadc stått vid Kuppis, men drog sig vid Flemingarnes ankomst
tillbaka genom Tavastland till Wiborg. Men äfven detta slott,
hvilket Nils Grabbe begynte belägra, nödgades slutligen
kapitulera, och innan julen 1523 var åter hela Finland förenadt
med svenska riket.
Med detta vigtiga ögonblick börjar i Finland, likasom äfven
i det öfriga Europa, ett nytt tidehvarf. Medeltidens buller
och oro hade småningom lagt sig. Nu bröts äfven fullständigt
Unionen emellan nordens riken, och sjelfva katolicismen hade
jämväl samtidigt förlorat sitt inflytande i vårt fädernesland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
