Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den apostoliska bekännelsen, samt skriftermålet skulle i
kyrkorna uppläsas på folkets eget språk. Man kan väl tänka
sig, att finnarnes kontemplativa lynne någongång förmått genom
de katolska ceremoniernas skal nedtränga till religionens djupare
kärna. Men otvifvelaktigt herskade ännu bland folket mycken
hednisk vidskepelse, och saken blef icke bättre för det, att
Frälsarens och Jungfru Marias namn inpassades ibland de forna
trollformlerna.
Ehuru sålunda katolska kyrkans direkta inflytande på
folkets bildning ej vant synnerligen stort, så bör det dock räknas
till dess förtjenst, att det finska folket förblef i beständig
förening med det vestra Europas allmänna bildningsrörelse. Yi
hafva redan förut sett, hurusom nästan alla landets biskopar
och flere andra af kyrkans män hade vid utlandets förnämsta
universitet erhållit de högsta lärdomsgrader. Vid universitetet
i Paris, hvarest de från Finland, likasom alla ifrån de andra
nordiska länderna, hörde inom “filosofiska fakulteten “ (facultas
artium) till den Engelska eller (som det senare hette) Tyska
nationen (natio Anglicana, Allemannica), hade flere gånger finska
magistrar blifvit valda till universitetets tre månaders
rektors-embete, t. ex. en Peter Roodh från Abo år 1416 och den
bekante Olaus 3Ia,gni 1432 och 1435.,s Det är utan allt tvifvel,
att den lärdom, som förvärfvats vid dessa utlandets
lärdomssäten, på många sätt kom de finska församlingarna till godo;
derför var det äfven brukligt att med kyrkans medel befordra
dessa studier. De skolor, som funnos i landet, voro
naturligtvis af lägre slag, men i förhållande till tidens fordringar
aktningsvärda nog; förutom Katedralskolan i Åbo (vid
biskopssätet) och något slags läroinrättning i Wiborg, hadc vanligen
hvarje kloster sin skola, och bland dessa synes klosterskolon i
Raunio (collegium Raumense) varit af högre slag. Eleverna
eller “djekname“ voro stundom äfven ifrån de högsta familjerna,
men till största delen utgjordes de likväl af barn ur folkets
leder, hvilka sträfvade till det andliga ståndet; ty till följd af
prestornas celibat måste detta stånd alltid rekryteras ur de
öfriga samhällsklasserna. Det var sedvanligt, att de fattiga
djeknarne under mellanterminerna vandrade kring landsorterna
för att samla almosor, och fastän allt tiggeri stundom förbjöds
på grund af det sjelfsvåld, djeknarne på sina vandringar kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
