Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Raumo spetsar och Wi borgs kringlor äro ett arf. Men för
det mesta måste de finare lifsförnödenheterna hemtas från
Tyskland. Sjelfva utrikes handeln var till en ganska
betydlig del i hanseiternas händer, och en stor del af städernas
borgare voro tyskar eller af tysk härkomst, ehuru dock äfven
de finska borgarne hade höjt sig till en viss betydenhet. Den
förnämsta handeln drefs på Lybeck, Danzig och Reval; dessa
städers handelsmän och handelsresande dröjde ofta såsom “gäster“
långa tider i landet och skulle gerna velat slå under sig äfven
minuthandeln, om ej de inländska köpmännen hade förhindrat
det. De finska städerna voro vid medeltidens slut sex,
nämligen Åbo, Ulfsby, Raumo, Nådendal, Borgå och Wiborg, af
hvilka åtminstone de tre första på egen hand drefvo handel
på utlandet, ehuru den svenska regeringen understundom
försökte att, för att gynna Stockholm, begränsa denna finnarnes
sjöfart. Det är äfven naturligt, att en stor del af den finska
handeln sökte sin väg åt Sverige. Ifrån Åbo och Raumo drefs
derjämte handel med norra Österbotten, dit åter å andra sidan
den under Ryssland lydande befolkningen från Karelen och
trakterna af Dvina gjorde sina handelsfärder längs floderna.
Handeln på Lappland, likasom den derifrån ihflytamle skatten,
var allt ännu i Birkarlarnes händer, hvilkas hufvudsäte likväl
var utom Finlands gränser. Till nederlagsort för den ryska
handeln skulle Wiborg genom sitt läge varit särdeles lämpligt,
om ej Reval i sin afundsjuka hade stält allehanda hinder
der-emot. Anmärkningsvärdt är, att mot slutet af detta tidehvarf
Erik Thuresson Bjelke var sysselsatt med planer att med
någon slags kanal förena Saima-vattendragen med Wiborgska viken
och fördenskull i trakten af den nu varande kanalen lät på-’
begynna gräfningar. Men detta företag, som synbarligen mera
åsyftade Nyslotts förstärkande än det inre landets förening med
hafvet, måste snart uppgifvas.
De varor, som på denna tid importerades ifrån utlandet,
voro salt, humle, ärter, någon gång äfven råg, och under
senare hälften af tidehvarfvet för krigsbehofven salpeter och krut.
Äfven öl hemtades någon gång från Tyskland, fastän det finska
ölet var beryktadt såsom varande utmärkt godt; ty af denna
artikel konsumerades på dessa tider ofantliga qvantiteter.
Dcr-emot började bränvinet omnämnas föret i slutet af 15:de seklet,
inen var ännu ganska litet kändt. Till utlandet åter expor-
®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
