Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Katolska tiden, 1323—1523 - Tredje Tidskiftet. Sturarnes tid och slutet af unionen, 1470—1523 - 10. Återblick på katolska tiden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terades smör, lax, kött, råg, pelsverk m. m. Högst menligt
för handeln var penningens vexlande värde på olika tider och
olika orter. Myntenhetens allmännaste namn Marie hade
ursprungligen betecknat ett skålpund eller 16 lod rent silfver;
men redan tidigt hade man begynt prägla allt sämre och sämre
mynt, så att på Magnus Ladulås tid räknades på en lödig
eller “vägd silfvermark“ tre penninge-marker i penningar, under
Magnus Erikssons regering 5, och i början af 15:de seklet 8
eller t. o. m. 10. I alla kontrakt nödgades man särskildt
nämna, hvilket slags mynt man hvarje gång menade. Omkring
1435 gick vanligen på en lödig mark 8 svenska mark, men
10 Åboske mark, så att Åbo-marken i anseende till sitt
silf-vervärde utgjorde i nu gällande mynt vid pass 4 m. 50 p. —
På‘marken räknades 8 ören (ora), på öret 3 örtugar (solidus),
af hvilka en hvar utgjorde 8 penningar (denarius). Vanligen
förekommo ej i dessa nejder större mynt än örtugar; af detta
slag voro äfven de Åbo-mynt (Moneta Aboensis), som präglades
1 Finland. Utländskt mynt förekom ganska mycket i rörelsen,
t. ex. den engelska nobeln, som motsvarade en half vägd
silf-vermark (eller 5 Åbo-mark), och Revalskt mynt, som var nästan
af samma värde, som Abo-örtugarne. - Silfvervärdet i
förhållande till andra varor var likväl vida större, än i våra dagar.
Priset på en spann råg (half tunna) var i vanliga år endast
2 öre (= 1 m. 12 p. nu gällande mynt); samma pris
betalades för ett lispund smör. Vinet, som Åbo kanikerna skulle
få köpa ifrån St. Henriks källare, kostade endast 4 örtugar
(75 penni) stopet. Men några artiklar voro i förhållande härtill
synnerligen dyra, t. ex. saltet, för hvilket betalades mera än
en full mark (eller minst 5 n. v. mark) för tunnan.
Att odlingen och folkstocken under detta tidehvarf
betydligen hade tilltagit, synes af socknarnes ständigt växande antal.
Likväl funnos ännu stora ödemarker, som blott användes till
jagt och fiske. • Hela den nordliga delen af Savolaks och
Ta-vastland, äfvensom de inre trakterna af Satakunta och
Österbotten höra hit. De skilda landskapens innevånare råkade
ofta i tvist om gränserna och besittningsrätten till dessa
landsträckor, och om trakterna kring Uleåträsk pågingo långvariga
och blodiga strider emellan befolkningarna i Österbotten och
på andra sidan ryska gränsen. Såväl Erik af Pommern år
1411, som Karl Knutsson år 1452 hade försökt att fördela
Digit zed (f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
