- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
119

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 1. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; Reformationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under sin studietid i utlandet hadc den unge kaniken blifvit
bekant med Luthers läror och enligt sin läromästares exempel
äfven gift sig i Tyskland, hvarefter han, förmodligen i slutet
af år 1525, återvände till sitt hemland och begynte i Åbo
domkyrka och skolor predika om lärans renande från påfliga
villfarelser. Året derpå synes han i sitt kapitels ärender besökt
konungen i Sverige och erhöll redan då kungligt tillståndsbref
att taga i sin ego en jordegendom, som fordom, då hans faster
tog slöjan, blifvit skänkt till Mdendals kloster. Äfven häruti,
likasom i sitt äktenskap och sin lära, var Peter Särkilaks den
första finska man, som modigt begynte striden emot katolicismen.
Träget fortsatte han sedan sin lärareverksamhet, men dog redan
efter någon tid, man vet ej visst hvilket år. Såsom en
ropandes röst i öknen hade hans predikan ljudit ensam; ty
landets öfriga prestcr tyckas alla varit den gamla tidens män.
Men hans ord utsådde den renade lärans frön i några
ynglingars hjertan, och ur dessa uppstodo innan kort den finska
kyrkans egentliga reformatorer.

Det är anmärkningsvärdt, att Särkilaks’ predikningar och
den af konungen nu allt strängare verkstälda reduktionen af
kyrkans egendom likväl icke framkallade något nämnvärdt
motstånd i Finland. I Sverige stretade det katolska
prester-skapet af alla krafter emot och bland folket uppkommo här och
der farliga uppror, då t. ex. dalkarlarne år 1527 framstälde
för konungen det vilkor att alla, som åto kött på fredagar eller
lördagar, skulle brännas. I Finland deremot reste sig ingen till
katolicismens försvar. Orsaken härtill var synbarligen den, att i landets
aflägsnare delar katolicismen och kristendomen i allmänhet ännu
slagit föga djupa rötter i befolkningens sinnen, och att Åbo-trakten,
katolicismens hjerta i Finland, ännu låg i vanmagt till följd
af den senaste krigstidens härjningar. Några motsträfviga kaniker
i Åbo vågade ingenting företaga emot en så kraftfull man
som Gustaf Vasa, och konungen behandlade äfven Finland
såsom ett ånyo eröfradt land. Till riksdagen i Westerås, der
katolicismens välde bröts, var ej ens någon kallad från Finland.
Men beslutet stäldes dock äfven här ofördröjligt och
skoningslöst i verket.

Sedan Erik Svensson afträdt, fick domprosten i Åbo Johan
Fleming i uppdrag att tills * vidare förvalta biskopsembetet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free