Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 2. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; de politiska förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Gustaf Trolle, som svårt sårad hade blifvittagen tillfånga,
slutade kort derefter sitt oroliga lif. Men Lybeck, der
Wullenwebers välde nu tog en cända, höjde sig aldrig mera
till sin forna magt. Hanseförbundets glansperiod var
ohjelp-ligen förbi.
Det är anmärkningsvärdt, att utländingarnes ränker emot
Gustaf Vasas regering oupphörligt fortsattes, än på ett, än på
ett annat sätt. Efter grefvekrigcts slut var en strid på väg
att uppflamma emellan Sverige och Danmark, och hertig Albrekt
af Preussen, som var gift med Kristian III:s syster, lade ut
sina nät åt den finska sidan. År 1539, då ett-rykte hade
utspridt sig, att Gustaf Vasa var sjuk och låg på dödsbädden,
kom ifrån Preussen en hertigens hemliga utskickade, Hans
Girich, till Finland. Denne skulle tala med Erik Fleming och
förespegla honom en sådan regementsförändring, att det ej
längre skulle finnas någon krönt konung i Sverige, utan tvenne
riksråd skulle innehafva regeringen. Det var förmodligen någon
ny union med Danmark, som åsyftades genom dessa dunkla
ord; inen för egen räkning ville hertigen förbehålla någon
landssträcka af Finland. Girich tyckes dock ej fått komma
till tals med Fleming; ty då han efter sin ankomst till Åbo
begynte förleda besättningen på slottet, togs han i förvar på
nyåret 1540, fördes till Stockholm och afrättades. Erik
Fleming var synbarligen utan något slags delaktighet i dessa
planer och förblef äfven framdeles i synnerlig gunst hos
konungen. Väl yttrade sig konungen vid detta tillfälle med sin
vanliga häftighet om sin gamla stridskamrat, att Fleming var en
egensinnig och underlig man, på hvilken man ej mycket kunde
lita; men i Gustaf Vasas mun betyda sådana ord ej mycket.
I sjelfva verket, ehuru ej till namnet, var Erik Fleming på
denna tid Finlands högsta befallningshafvande och togs äfven
upprepade gånger till råds rörande Sveriges angelägenheter.
Då bondekriget i Småland, eller den s. k. “Dackefcjden“,
som bäst rasade åren 1542—1543 flere utländska furstar ånyo
kastade giriga blickar på Sveriges krona, så att Gustaf sjelf
redan en gång tviflade på sakens lyckliga utgång, var Erik
Fleming den man, på hvars råd och hjelp konungen mest
förlitade sig.
Efter sistnämnda uppror var likväl Gustaf Vasas tron
redan fullkomligt säkerstäld. I Januari 1544 sammankommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
