- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
132

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 2. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; de politiska förhållandena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröstade om att kunna försvara. Efter en kort men häftig
strid kunde ryska hären ändtligen den 21 Januari rycka upp
under Wiborgs murar och begynte genast beskjuta staden och
slottet. Men murarne voro starka och ryssarne synbarligen
alltför litet vana vid belägring. Efter tre dagars förlopp bröto
de derför nattetid upp, antingen de trodde att en svensk
und-sättningsstyrka ankommit, då slottets besättning öfver en träbro
transporterade hö till slottet, eller ock af den anledning, att
hela företaget blott var afsedt för plundring. Deras
ströf-skaror hade på flere ställen gjort stor skada, och ännu under
återtåget synes de hafva härjat och plundrat på ett grymt
sätt. Den ryska krönikan säger, att de hade så mycket fångar,
att en finsk qvinna såldes för femton kopek och en finsk man
för tio. Äfven från finsk sida hade ett ödeläggande
plundrings-tåg företagits till ryska Karelen, till trakterna af Pielisjärvi
och Repola, ehuru man saknar säkrare underrättelser härom.
Men en sådan ödeläggelse i fiendernas land var en dålig
ersättning för egna lidanden och inverkade ganska litet på krigets
slutliga utgång. <

Krigets dåliga resultat och försvarsanstalternas oduglighet
fylde konungens sinne med bitter harm. Han trodde, att
ryssarne skulle förnya sitt infall och ansåg Finland redan
vara nästan förloradt. “Här i landet finnes blott intet att
lita på,“ hördes konungen klaga. Allmogen i Karelen och
Savolaks hade i konungens tycke visat mycket mindre ifver,
än han väntat af densamma; den var i hans tycke en fattig,
vapenlös och “förflygtig“ befolkning, från hvars sida han fått
erfara “mera falskhet mot honom och deras fädernesland, än
ståndaktighet och rättrådighet.“ Sålunda klagade Gustaf bittert.
Samme man, som i sina ungdomsdagar hade upprest sig till
folkets hjeltc och befriare från främmande ok, hade nu blifvit
en räddhagad gubbe, som hänförd af sin uppskrämda
inbillning skymfade det finska folket, som han ej kände och ej
förstod. Han trodde redan att hans eget lif sväfvade i den
största fara och skulle velat genom Österbotten med största
hast skynda tillbaka till Sverige, emedan vintern stängde för
honom vägen öfver hafvet. I början af Mars begaf han sig
från Åbo öfver till Åland, återvände derifrån efter några
månader igen till Åbo och seglade sedan om sommaren till
Sverige, qvarlemnande sin son Johan såsom landets högsta be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free