Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 3. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; den inre förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref gjorde i detta afseende nästan samma tjenst, som
tidningarna på vår tid, i det de uttalade och förklarade de
politiska och ekonomiska frågorna så, att en hvar kunde fatta
dem. Äfven åt Finlands innevånare utdelades på sådant sätt,
isynnerhet mot slutet af Gustafs regering, råd och uppmaningar;
men såsom affättade på svenska språket kunde de ej här
göra samma direkta verkan, som i Sverige. Endast ett kungligt
bref, som år 1555 sändes från Helsingfors till befolkningen i
Savolaks rörande det nyss utbrutna kriget, finnes äfven
skriftligt öfversatt till finskan, ehuru öfversättningen synbarligen är
verkstäld först i Nyslott. Ännu mindre kunde muntliga samtal
emellan konungen och den finska allmogen komma i fråga; ty
de förstodo hvarken hvarandras språk eller hvarandras tänkesätt.
Ingen bland Sveriges konungar har . varit mera svensk, än
Gustaf Vasa, och knappast har någon så litet som han känt
sig hemmastadd bland finname.’ Då under nyssnämnde
krighertig Johan i början af år 1556 hade begifvit sig ifrän sin
fader i Åbo till landsorterna, för att påskynda folkets
beväpning, skref konungen till honom ett bref med varningar, att
han ej skulle gifva sig i beröring med de finska bönderna,
emedan deras sinnelag var underligt och ostadigt; detta hade
han nämligen sjelf erfarit på sin resa i Lojo socken, hvarest
bönderna “slogo sig fulle med öl, ropade och skriade i
konungens närvaro, att ingen fick hvarken höra eller tala för dem.“
Derför rådde konungen nu sin son att sky och undvika dem
så mycket som möjligt. Men den unge hertigen var af helt
annan åsigt och synes allt från början blifvit ganska förtrogen
med det folk, ibland hvilket han fått sitt verksamhetsfält.
Isynnerhet var det i afseende å hertigen en vigtig
omständighet, att språket synbarligen icke reste någon skiljemur
emellan honom och finnarne; ty han hade allt från
barndomen haft till lärare en finsk man, magister Martin Teit.
Finska språkets stigande anseende skönjes för öfrigt på denna
tid äfven deraf, att nu för första gången omtalas planer,
åsyftande att undertrycka det samma. I spetsen för dessa
svensk-ifrande planer sägas hafva stått tvenne män, som Gustaf sände
sin son till biträde vid Finlands styrelse, nämligen doktor
Andreas såsom kansler, och Hans Thomasson såsom kamrerare.
Dessa mäns ränker utverkade, att då efter Agricolas död
biskopsstolen i Åbo ändtligen skulle ånyo besättas, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
