Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 3. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; den inre förvaltningen - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasa emot hertigens vilja till detta embete förordnade en rent
svensk man från Östergötland, vid namn Peter Follmg. Men
Finnarnes nationalkänsla var dock så pass vaken, att dessa
försök framkallade missnöje, och det finskhatande partiet —
om det kan kallas parti — gick ganska snart under. De
båda hufvudmännen afledo redan under de närmast följande
åren, och Folling råkade in i hvirfveln af de uppstående
politiska förvecklingarna, hvilka inom kort fördrefvo honom från
biskopsstoleu och ur landet.
4. Erik XIY ocli hertig Johan, 15(50—1568.
Knapt hade Gustaf Vasa hunnit tillsluta sina ögon,
innan redan anledning till oenighet uppkom emellan bans tvenne
äldsta söner. Hertig Johan vistades för tillfället på svenska
sidan, vid fadrens dödsbädd; men tronarfvingen Erik beredde
sig som bäst till en resa till England, till hvars drottning
Elisabeth han då för tiden stod i frieri. Men nu skyndade
han med största hast till Stockholm, begrof sin fader och
sammankallade riksons ständer till Arboga i April 1561. Det
var hans afsigt att genast bringa de hertigdömen, som den
aflidne konungen hade bestämt åt sina yngre söner, i strängt
beroende under riket, och ständerna voro äfven i denna sak
helt och hållet på konungens sida. Till först förordnades, att
de jordlägenheter, som Gustaf hade betraktat såsom det
kungliga husets enskilta “arf och eget“, skulle anses såsom kronans
egendom, och att de sålunda ej skulle komma under arfskiftet.
Men särskildt blefvo hertigarnes rättigheter i styrelsen af sina
egna hertigdömen strängt begränsade. Till lagmans- och
biskops-embotena skulle konungen sjelf tillsätta hvem han ville; så i
hertigdömena som i det öfriga riket skulle alla undersåtar
gifva trohetsed åt konungen, men hertigdömenas adel skulle
svära trohet uteslutande åt konungen; ingen af hertigarne skulle
få utan konungens samtycke sammankalla sin underlydande
allmoge; ej heller skulle de få pålägga nya skatter, utdela
privilegier eller meddela frälserätt och adlig sköld; slutligen skulle
hertigarne ej få ingå förbund eller fördrag, utom i giftermåls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
