Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hertigdöme (till hvilket, såsom förut är näinndt, hörde
Egentliga Finland, Åland och Satakunta, samt vestra delen af
Nyland), och hade till och med inom detta område fått adeln
nästan till sina jämnlikar. I det öfriga Finland var Gustaf
Fineke konungens högsta befallningshafvande (ugubernator“)
och på Eriks befallning blandade sig denne äfven någon gång
i hertigdömets angelägenheter. Men smärtsammast var det för
Johan, att hans konungslige broder trädt honom i vägen äfven
på ett annat område, nämligen söder om Finska viken. Såsom
ofvanföre är nämndt, var ordensriddarnes välde i Liffland på
branten af sin undergång. Den siste landtmästaren, Gotthard
Kettler, såg ingen annan utväg än att gifva sig under Polens
beskydd och emottaga polsk besättning på alla sina slott. Men
staden Reval och den estländska adeln i trakten deromkring
fruktade att komma under det katolska Polen och riktade
der-för sina förhoppningar om hjelp åt Sverige. Dessa
omständigheter hade hertig Johan redan länge velat göra sig till
godo och hade under Gustafs sista lefnadsår begynt
underhandla med Reval härom. Men då Erik blef konung, tog han
genast sjelf saken om händer. I Mars 1561 kommo fmnarne
Klas Kristersson Horn och Hans Larsson Björnram såsom
sändebud från konung Erik till Reval, och innan midsommar
hade denna stad äfvensom de angränsande estniska landskapen
svurit trohetsed åt svenska konungen. Längre fram på hösten
intog Horn slottet Padis. Gotthard Kettler, som ej längre
ansåg det vara möjligt att sammanhålla ridderskapets magt,
lemnade hela sitt land åt Polen och fick sjelf Kurland såsom
ärftligt län. Sålunda upplöstes svärdsriddarnes trehundraåriga
rike. Men många hade redan infunnit sig för att dela rofvet.
Förutom Polen, som ansåg sig såsom den rätta arftagaren till
qvarlåtenskapen, framkommo Ryssland, Sverige och en dansk
prins Magnus med nästan lika berättigade anspråk. De flesta
af dessa spekulanter bekymrade sig icke det minsta om
befolkningens läge och lidanden. Endast den svenska regeringen
tog bönderna i försvar emot de tyska herrarnes okristliga
behandling; det fortjenar särskildt att nämnas, att finnen Klas
Kristersson Horn var den förste, som höjde sin röst till skydd
för detta förtryckta broderfolk.
Härunder hade för hertig Johan öppnat sig nya utsigter,
som lofvade honom ersättning för hans andra svikna förhopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
