Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Klasson Horn och Herman Fleming) och ehuru en
allmän fred ej kunde åstadkommas, så utverkades likväl en
tvåårig vapenhvila särskildt för Finland, den 13 Juli 1575.
Krigsbullret var derefter för en tid begränsadt till Estland,
der svenskarne slutligen ej egde mera qvar än Revals stad
och slott.
I Januari 1577 utbredde sig framför Reval en omätlig
rysk krigshär med väldigt artilleri och besköt staden häftigt i
sju veckor. Men Henrik Klasson Horn och hans son Karl
Horn, hvilka ledde försvaret, gjorde genom tapperhet och
vaksamhet alla fiendens bemödanden om intet. Denna tilldragelse
gjorde äfven ett plötsligt och oförmodadt slut på stilleståndet
i Finland; ty några tusental tatariska ryttare begåfvo sig de
första dagarne af Februari öfver isen till Nyland och
förhärjade hela kuststräckan emellan Borgå och Ingo. Klas
Åkesson Tott, Finlands dåvarande styresman, och Herman
Fleming i Wiborg samlade i hast soldater och allmoge. Men
fienderna återvände samma väg, som de kommit, och ledo
ingen nämnvärd förlust. Sålunda var vapenhvilan bruten och
t. o. m. i Österbottens aflägsna nejder uppflammade stridslågan.
Men försvarsanstalterna voro öfverhufvud goda och krigslyckan
begynte vända sig till Finlands fördel. Flere ohyggliga
härjningståg gjordes från Wiborg och Nyslott såväl till kusterna
af Ladoga, som djupt in i Ingermanland; befolkningen vid
gränsen hade gripit, till vapen och partigängaren Thomas
Tep-poinen från Äyräpää gjorde sitt namn fruktadt på det
fiendt-liga området.
År 1580 utnämndes till öfverbefälhafvare Pontus de la
Gardie, en fransk adelsman, som under Eriks regering ingått
i svensk tjenst, derefter varit hertigarnes krigsöfverste i
upproret emot Erik och nyligen blifvit gift med konung Johans
naturliga dotter. Herr Pontus och med honom Herman
Fleming och Arvid Henriksson Tavast tågade i slutet af
Oktober från Wiborg mot Kexholm och började den A November
beskjuta staden och slottet med glödande kulor. Ryssarnes
försvarsverk, som voro uppförda af trävirke, antändes genast,
och ryska Karelens hufvudort öfverlemnades redan följande
dag åt de belägrande. Denna eröfring var den vigtigaste
tilldragelse i hela detta krig; ty i anseende till sitt läge var
Kexholm bland de fastaste platser i verlden, och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
