Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortgång ökades naturligtvis lidandena dag från dag. Elfsborgs
lösen, som i freden med Danmark blifvit åtagen till betalning,
samt de idkeliga garderna och utskrifningarna för ryska kriget
ökade i oroväckande antal mäugden af de öde gårdarne, och
hårda missväxtår gjorde det allmänna eländet . ännu större.
Fiendernas härjningar voro, såsom vi i det föregående hafva
sett, tidtals och på många orter af gräsligaste art; men till
ännu större tunga var det egna krigsfolket, som vanligen i
åratal fick vänta på sin sold och med öppen plundring gjorde
sig ersatt af bönderna. Derjämte fortfor adeln med sitt förra
uppförande, och embetsmännens girighet och öfvervåld tyckas
nått sin spets. Ej allenast fogdarne och deras skrifvare, utan
äfven länsmännen, som ännu på denna tid utgjordes af bönder,
dessutom ännu alla rika och på något sätt med embetsmännen
förbundna bönder utöfvade det fräckaste godtycke och våld emot
Finlands fattiga allmoge. Rättsskipningen stod på högst dålig
fot; ty domare-embetena utdelades åt adeln såsom belöningar
för krigiska förtjenster och öfverlemnades att förvaltas af
underordnade personer, de så kallade lagläsarne. Öfver alla dessa
lidanden klagade bönderna oupphörligt hos konungen; men
Johan var alltför svag att åstadkomma någon verklig
förbättring. Hans egen praktlystnad ökade rikets nöd, och hans
öfriga dåraktiga sträfvanden, hvarom vi framdeles korama att
tala, gåfvo honom ej längre tid att med allvar öfvervaka rikets
inre förkofran, dess mindre det aflägsna Finlands välfärd.
Likväl var det mera lättsinne än bristande välvilja, som
var orsak till denna försummelse; ty han tyckes ständigt hafva
bibehållit en viss förkärlek för Finland. Derom vitnar äfven
på sitt sätt den nya titel, som han gaf åt Finland, på samma
gång den visar, genom hvilka medel Johan bäst trodde sig
lyckliggöra sina undersåtar. Såsom betecknande för tiden bör
äfven nämnas, att han ofta från Finland reqvirerade “godt,
skummande öl“, som han och hans gemål “synnerligen tyckte
om“. Han lät äfven för sitt nöje hernta derifrån björnar,
likasom från Åland hjortstekar och nötter för kökets behof.
Af mera vigt var likväl den omsorg, han egnade åt det finska
skolväsendets upphjelpande och befordrande, och särskildt bör
ihogkommas, att han äfven gynnade landets språk och dess
ännu svaga litteratur. Sålunda fick skolmästaren i Åbo, Jakob
Pettersson Finno eller Suomalainen af honom flere understöd
Finlands historia. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
