Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 5. Johan III:s regering, 1568—1592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopsstol förblef ledig i många år, till dess först 1583 Erik
Eriksson Sorolainen utnämndes till biskop i Åbo. Denne, som
var en saktlig, välvillig man, hade ingått på konungens
liturgiska planer och fick i belöning äfven Wiborgs stift. Kato- /
licismens förhoppningar syntes redan gå i fullbordan.
Uppenbara och hemliga jesuiter hade inträngt i riket och unga män
äfven från Finland hade begifvit sig till jesuitskolorna i Olmtitz,
Braunsberg och Wilna, der de uppfostrades i och för deras
folks omvändelse. Sålunda hade en finsk lärjunge Olof
Son-dergelteus i Olmtitz erhållit i uppdrag att skrifva något slags
finsk språklära och till samma språk öfversätta den påfliga
katekesen. För de påfliges planer var Finland en synnerligen
vigtig ort; ty härifrån hoppades de lättast kunna utbreda den
romerska läran äfven öfver Ryssland.
Men de katolska sträfvandena rönte dock icke här den
framgång, man hade väntat. Reformationen hade redan i en
viss grad hunnit, rotfasta sig och katolicismens forna
institutioner hade kommit för mycket på förfall, för att de i hast
skulle kunnat upplifvas till sitt förra anseende. Då Johan
t. ex. begynte ifra för klostrens återupprättande, fans i
Finland endast Nådendals kloster qvar, och äfven det var just i
begrepp att helt och hållet upplösas; dess sista abbedissa,
Bri-giiia Knuisdotter Kurki, dog år 1577, och fyra år senare
fans endast en nunna qvar. Konungen sjelf började småningom
blifva mätt på sina förlikningsförsök och lät sin ifver för
katolicismen sjunka. Han hade föreslagit påfven några i hans
tycke oundgängliga förmedlingsvilkor: att gudptjensten delvis
skulle försiggå på folkspråket, att kalken vid nattvarden skulle
utdelas åt lekmän, att presternas giftermål skulle tillåtas m. m.
Hofvet i Rom, gick ej in på dessa medgifvanden och Johan
begynte frukta hierarkins ånyo tillväxande magt. Då Katharina
Jagellonica dött år 1583 och Johan derefter förmälde sig med
en svensk adlig jungfru, Gunilla Bjelke, hade hans ifver för
katolicismen redan för det mesta fördunstat. Hans afsigt var
på denna tid att ingå något slags förbund med den grekiska
kyrkan, och den under hans spira lydande grekisk-katolska
befolkningen i Kexholms län erhöll af denna orsak tillstånd
att söka sig prester och munkar från Ryssland. Men slutligen
beslöt dock Johan att förblifva vid den trosform, han sjelf
uppfunnit, och förföljde med ohämmad stränghet alla de prester,
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
