Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. d. fogden Hans Fordeel från Pietarsaari var den förnämsta,
inför hertigen en bitter klagan emot fogden och lagläsaren.
Dessa blefvo dömda att afsättas, och då de ej godvilligt
af-gingo, sände hertigen på vårvintern 1596 till Österbotten en
af sina hoftjenare, som förde de motsträfviga fängslade till
Stockholm. Men härigenom förbättrades icke österbottningarnes
belägenhet. Marsken var nu i fullt raseri; en hvar, som varit
i Sverige med klagomål, ansågs såsom upprorsstiftare, och
förtrycket tilltog allt -mer och mer.
Om hösten 1596 afgick slutligen en ny beskickning från
Österbottens allmoge till hertig Karl. Hufvudmannen for
densamma var en bonde från Kyro, vid namn Bengt Pouttu;
men i Stockholm förenade sig Hans Fordeel, som redan
förut nödgats fly undan Flemings förföljelser, med
beskickningen. Samtidigt hade äfven från andra orter, isynnerhet från
Savolaks och Wiborgs län, sändebud från allmogen i hemlighet
smugit sig till Stockholm; alla hade de att klaga öfver samma
bekymmer, och i en gemensam klagoskrift bönföllo de hos
hertigen och rådet om hjelp, emedan de i annat fall voro
tvungna att söka bistånd hos ryska czaren eller sjelfve gripa
till vapen emot Flemings ryttare. Hertigen förmådde likväl
ej för tillfället gifva dem nagon annan tröst, än de vanliga
skyddsbrefven, om hvilka de mycket väl visste, att de gagnade
till intet. Då de ej läto sig nöja dermed, svarade slutligen
hertigen i vredesmod: “Jag vet ingen annan råd, utan skaffer
eder fred med eder egen hand, om ej annars så med
gärds-gårdsstörar och klubbor.“ Följden af detta öfverilade råd lät
ej länge vänta på sig.
Ombuden från södra Österbotten råkade efter sin
hemkomst redan den 25 November 1596, då Sankt Katharinas
högtid firades i Kyro kyrka, i en häftig tvist med derboende
hemryttare. Dcsse ville gripa böndernas utskickade och föra dem
till Fleming på Åbo slott. Men de öfrige bönderna befriade
med våld sina kamrater. Härmed slutade likväl icke upproret.
De första dagarne i December, då borglägret åter skulle
betalas, grepo Lappoboerne till vapen och begynte plundra
hem-ryttarnes gårdar. Upproret utbredde sig hastigt till Kyro och
derifrån nedåt Kyro-elf, tilldess Woitila i Mustasaari uppnåddes
och lagläsarens gärd derstädes lades i aska. Derefter
afstan-nade upproret för en tid. Den nyssutnämnde fogden öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
