Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallning, för att efterspana och stratfa borglägerfolket och
alla dem, som varit i förbund med Klas Fleming. Hela
befolkningen i Savolaks hade anslutit sig till upproret, och
krigsfolkets samt kronans befallningshafvandes gårdar
plundrades-och brändes. Endast närmast sjelfva slottet fick Fincke
bönderna på sin sida och tänkte till en början försvara slottet
allenast med dem; ty han hade endast ett ringa antal soldater
på borgen. Men snart ankom undsättning från Viborg och
Kexholm, och klubbehärens kringspridda skaror blefvo nu slagna
i flere skärmytslingar, ehuru de ofta nog stredo med mycken
tapperhet. Den sista striden egde rum den 23 Januari på
St. Mickels eller Stor-Savo prestgård, hvarest soldaterna genom
bedrägliga löften lockade bönderna att gifva sig, men sedan
utan förbarmande dödade dem till sista man. I hela upproret
i Savolaks hade" tillsammans omkring 500 bönder funnit döden.
Men soldaternas hämndtörst åtnöjde sig ej dermed. De
besegrades hem och egendom utsattes för en skoningslös plundring,
och Götrik Fincke försökte fåfängt att hejda segrarnes snikna
våldsamhet.
Sålunda var österbottningarnes försök, det s. k. “Ilkkanens
krig“, med alla dess utgreningar qväfdt i blod. Men just vid
samma tid höll en annan upprorslåga att antändas i den
af-lägsna. norden. Befolkningen i norra Österbotten, hvilken i
allmänhet lidit mindre af borglägret, kunde likväl icke med
lugnt sinne åse, huru dess landsmän i södra- Österbotten
förföljdes och afrättades. Samtidigt inträffade hos dem den af
hertig Karl tillsatte nya fogden, Israel Larsson, hvilken
uppmanade dem att försvara sitt område mot Flemings tjenares
öfvervåld. I Pietarsaari hölls i anledning häraf ett offentligt
landsting, på hvilket beslöts, att landskapets södra gräns skulle
manstarkt bevakas, men intet anfall företagas till de andra
landskapen, till dess kunglig majestät vid sin ankomst till
riket sjelf fick slita den uppkomna tvisten. Då beslöt
konungens fogde, Abraham Melchiorsson, att med en liten styrka
fotfolk begifva sig till de norra socknarne, för att stilla folkets.
oro, och kom i slutet af Januari till Kokkola. Men der var
allmogens förtrupp posterad i bakhåll på Tarharanta-ängen,
tillfångatog fogden och sände honom till Stockholm för att undergå
ransakning. Abraham blef året derpå dömd till döden och
halshöggs. Israel Larsson, som nu blifvit ensam styresman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
