Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak. Domen fäldes med lagens största stränghet; många blefvo
likväl benådade. Men riksråden. Gustaf Banér, Erik Sparre,
Sten Banér och Thure Bjelke blefvo afrättade den 20 Mars
1600. Vid samma tillfälle bekräftades de i Finland verkstälda
blodsdomarne, och det finska presterskapet, hvars förhållande
såväl till Karl som Sigismund varit lika misstänkligt, dömdes
till höga böter. Biskop Erik Sorolainen, som blifvit hemtad
fängslad till Linköping, blef väl helt och hållet frikänd, men
skildes i början från sitt embete; han återfick det dock innan
kort och verkade ännu under ett fjerdedels sekel såsom
öfver-herde i sitt biskopsstift och trägen arbetare på den finska
litteraturens fält. I allmänhet hade riksdagen i Linköping
gjort ett slut på den inre striden i Sveriges rike. Karl
emot-tog väl icke ännu den kungliga kronan, som erbjöds honom
af ständerna; ty Sigismunds minderåriga halfbror, Johan, var
närmast i arfsrätt, och Karl har emot detta barn bevisat en
berömvärd samvetsgrannhet. Men såsom fäderneslandets
befriare från religiös, social och politisk fara, var Karl allena
möjlig att emottaga regeringen; han sjelf och rikets innevånare
voro häruti af samma tanke. Otvifvelaktigt funnos äfven sådana,
som voro missnöjda med den skedda regementsförändringen.
Den oroliga Axel Leijonhufvud, som hittills stått på Karls
sida, flydde ur riket; flere andra begåfvo sig till Sigismund i
Polen, och stämplingarna mot Sverige fortsattes från detta håll
med all ifver. Men på detta sätt förbyttes i sjelfva verket
striden till ett utländskt krig, hvars vexlingar vi framdeles
skola komma att betrakta. Inom sjelfva riket var saken
af-gjord. Gustaf Vasas tvenne förnämsta verk: Sveriges
sjelf-ständighet som konungarike och dess lutherska religion, voro
fullständigt befästade, och sålunda hade i Sverige den egentliga
reformationsperioden nu gått till ända. ,
Men i Finland var den politiska och sociala ställningen
ännu icke betrjggad, och derför sträcka sig denna periods
gränser här något längre. Först under loppet af de närmast
följande åren mognade inbördeskrigets både goda och dåliga frukter
fullständigt, hvarjämte ett nytt krig med Ryssland förorsakade
vigtiga förändringar i anseende till landets östra gräns. Dessa
omständigheter skola närmare framhållas i nästföljande kapitel.
På detta ställe vilja vi dock tillägga några ord om
klubbe-krigets inflytande på Finlands nationella ställning.
{&)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
