Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna antingen helt och hållet eller åtminstone delvis, åt de
nödstälde anskaffades säd från utlandet, och man bemödade sig
om att förskaffa bebyggare till ödegårdarne och utmarkerna.
Men ännu vigtigare voro de allmänna stadganden, hvarigenom
landets sociala förhållanden stäldes på en fast och ordnad fot.
I början af Januari 1602 hölls i Åbo en öfverläggning
angående dessa ärender med landets adel, som först nu fick
fullständig tillgift för sina forna förseelser, men på samma gång
förpligtade sig till ny trohet och förlorade sin forna
sjelfstän-dighet. Finska adelns begäran, att få befria sina egna
under-hafvande från hållskjutsningen, förebärande att adelns bönder
här i Finland ej besatt någon egendom, utan hästar,
boskapsdjur och utsäde gåfvos åt dem af deras herrar, blef af Karl
afslagen, i det han förklarade att finska adeln ej hade några
större rättigheter än den svenska. Vid samma tid utfärdade
Karl en noggrann föreskrift, enligt hvilken krigsfolket ’skulle
underhållas utan att betunga allmänheten. Äfven fogdarne och
deras skrifvare voro kallade till Åbo; flertalet af dem skildes
från sina embeten och fördes fängslade till Sverige för att stå
till räkenskap. I början af Februari for hertigen från Åbo
till Björneborg, hvarest han utfärdade sin ryktbara “Ordning
huruledes fogdarne här i Finland sig rätta skola“, hvilken
förordning innehåller noggranna bestämningar rörande
skatte-uppbörden. Adelns bönder (med undantag af dem, som bodde
inom den förut faststälda milen) voro enligt densamma
skyldiga att med hälften emot kronobönderna deltaga i alla
hjelpe-gärder och allmänna utskylder samt utskrifningen af krigsfolk.
Tiondet skulle beräknas efter utsädet, nämligen 9 kappar för
hvarje tunna utsäde (då tredje kornet ansågs såsom
medelaf-kastningen); detta borde alla på samma sätt betala till hvarje
sockens kyrkostuga, derifrån sedan presten fick taga’ en
tredjedel och två tredjedelar tillföllo kronan. Domaren skulle få af
hvarje bonde 6 öre och lagmannen 4 öre, men deras öfriga
uppbörder skulle upphäfvas (förutom sakören, hvaraf hälften
tillföll domaren och andra hälften häradets kassa); de borde
äfven hvarje år inlemna sina domböcker till konungens kansli.
Adeln förbjöds att genom köp eller på annat sätt, slå under sig
kronans skattelägenheter, och äfven bönderna förbjödos att på
en gång innehafva flere gårdar. Slutligen faststäldes noggrant
mått och vigt, samt sättet för fogdar nes uppbörd, likasom ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
