Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 7. Karl IX:s regering och Jakob de la Gardie’s krig, 1600—1617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var i polackarnes händer, skulle belägras och vid Nevans
mynning, der det forna Landskrona hade stått, beslöt man
uppföra en ny fästning, Nyenschantz (Nevanlinna). Äfven
från Kexholms-sidtm hade redan öppna fiendtlighcter begynt.
Så snart De la Gardie derför hunnit återkomma till finska
gränsen, begaf han sig genast att belägra denna stad, i Aug.
1610. Men platsen var nu bättre befästad än för 30 år sedan,
då gamle herr Pontus så plötsligt intog den samma, ty
sven-skarne hade sjelfva, under den tid de innehade slottet,
betydligt förbättrat dess försvarsverk. Kexholmsborna gjorde ett
hård-nackadt motstånd och tillfångatogo vid ett utfall den tappre
Klas Georgsson Boije. Först efter en sex månaders belägring
öfverlemnades den gamla karelska staden åt Arvid Wildeman,
den 2 Mars 1611. Mindre lycklig utgång hade de
expeditioner, som samma vinter gjordes från Österbotten till
Hvita-hafskusten och Kola. På det senare stället tillbakaslogs
stormningen och vinterfälttåget öfver fjällen synes varit högst
för-derfligt isynnerhet för rytteriet. Det är att märka, att Karls
planer ej gingo ut på någonting mindre, än att utvidga
Finlands gränser till Onega och Hvita hafvet, och i norr lägga
äfven Ishafvets fiskrika kuster under sitt välde. Men till dessa
vidlyftiga planers förverkligande saknade riket medel och krafter.
Just vid samma tid råkade Sverige i öppet krig äfven med
Danmark, emedan Karl ville bringa under svenska kronan
Birkkarlarnes gamla rättigheter i norska finnmarken och tog
sig titel af “Lapparnes kon ung “. Danmarks unge konung,
Kristian IV, tågade då med en väldig krigshär till Sveriges
sydliga landskap, och Karls sista dagar förmörkades af detta
nya krigs motgångar.
Desto mera lysande voro De la Gardies krigsbedrifter på
ryska sidan. I Maj 1611 tågade han med finska trupper
ifrån Yiborg genom Ingermanland till floden Wolchow och
uppfordrade Novgorod till ett gemensamt förbund till
polackarnes fördrifvande. Men ryssarne ville på intet sätt gå in
på de svenskes stora ersättningsanspråk. Då intogo De la
Gardie och Evert Horn “det stora“ Novgorod den 16 Jtdi
1611. Härefter förklarade sig väl stadens mägtige villiga att
antaga en svensk prins till czar, antingen Gustaf Adolf eller
hans yngre broder Karl Filip, och sände i denna afsigt en
högtidlig inbjudning till Sverige. Men sändebuden hade knapt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
