Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda i sin egenskap af eröfrade länder och fingo icke sända
ombud till de allmänna riksdagarne; men deras befolkning fick
likväl särskildt hvar på sin ort afgifva utlåtande i skattefrågor.
Dcremot betraktades Sverige och Finland såsom statskroppens
fullt berättigade medlemmar, och föreningsbandet emellan dem
befästades ytterligare. Vid Gustaf Adolfs kröning i Upsala
hösten 1617, gjorde finska adeln ännu ett försök att återfå de
undantagsrättigheter öfver sina • underlydanden, Karl IX hade
fråntagit dem; men denna obilliga fordran blef naturligtvis
äfven nu afslagen. Följande år sändes riksskattmästaren och .
krigsmarskalken Jesper Matsson Krus till Harviala för att
anställa undersökning om finska adelns gods och förläningar.
Afsigten härmed var synbarligen att utröna, hvilka som voro
verkliga adels- och frälsemän; ty härutinnan rådde ännu myc- ,
ken osäkerhet. Men vid detta tillfälle grundades äfven den •
svenska nWwVm.s-institutfoncn, som år 1625 tog sin början
och äfven i yttre måtto förenade Sveriges och Finlands adel.
Gustaf Adolfs riddarhusordning från år 1626, som i Finland
varit gällande ända till våra tider, förordnade att ätterna skulle
indelas i tre klasser: herreklassen innefattade grefvar oeh
friherrar, riddareklassen de slägter, af hvilkas förfäder någon
hade beklädt riksrådsembete, och svenneklassen alla öfriga
adelsmän. Dessa klasser röstade särskildt oeh i hvarje klass
hade hvar och en slägt en röst. Men äfven härvid hade man
strängt följt den begränsning, som gafs af de olika politiska
rättigheterna; endast “Ridderskapet i Sverige och Finland“
fick inskrifvas på riddarhuset och en särskild paragraf bestämde,
hvilka skulle få räkna sig som svenska medborgare. “Hvilken
adelsman “ — heter det — “som är född af svénsk eller finsk
fader oeh moder, eller svensk eller finsk fader allena, fast
modren är främmande moder, han är en svensk adelsman oeh
njuter svenske mannarätt och privilegium, antingen han födes
innanrikes eller utanrikes; men kommer någon främmande af
adel hit in i riket och gifter sig frälse inrikes, han må njuta
frälse för sina gods, men ej säte och stämma ibland
ridderskapet. “ — Dessa ord ådagalägga, huru i allmänhet Finlands
ställning betraktades i förhållande till hela riket. Såväl Sverige,
som Finland benämnas med det gemensamma namnet
“fädernesland"; men samtidigt ställas de i bredd med hvarandra
såsom tvenne delar af rikskroppen, hvilkas värde och betydelse
P’.gs* zed cp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
