Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läning. Allt detta hadc likväl ej den framgång, man beräknat.
De lutherska omvändelseförsöken fortskredo ytterst långsamt;
man hörde till och med klagas, att många af de från Finland
inflyttade nybyggarne läto locka sig att öfvergå till grekiska
bekännelsen, ehuru ett dylikt aflfall var belagdt med dödsstraff.
Ar 1630 räknades i Kexhohns län 17 grekiska och endast 6
lutherska andliga. Lutherska kyrkor funnos 8 (af hyilka
stadskyrkan i Kexholm och Sakkula kyrkan i Kiviniemi voro de
äldsta); antalet grekiska kyrkor åter uppgick till 48.
Nyssnämnde år skref Gustaf Adolf till sin forne lärare Johan Skvtte,
hvilken nu var landshöfding öfver Kexholms län och
Inger-manland, en närmare anvisning, huru omvändelseverket borde
bedrifvas. I hvarje pogost skulle småningom en luthersk prest
tillsättas och den grekisk-kristna befolkningen borde, jämte det
de fingo hålla sin egen gudstjenst, förpligtas att hvarje söndag
åhöra åtminstone en finsk predikan, “på det de således“
-såsom orden lyda — “vänja sig till de våra och efter de
ryska andliges frånfälle, de finska må. kunna träda i deras
ställe.“ Men detta egendomliga förfarande rönte från den
grekiska befolkningens sida detv bestämdaste motstånd, och
regeringen nödgades tre år senare afgifva en försäkran, att
det ej varit hennes afsigt att på något sätt öfva tvångsmål
emot invånarne i deras religiösa angelägenheter. I sjelfva
verket blefvo dock dessa bemödanden äfven framdeles med
föga förändring fortsatta, och de grekisk-kristna kunde med
allt skäl klaga, att under det man vägrade dem den tröst,
som de hittills voro vana att emottaga af sina andliga förmän,
man likväl icke gaf dem någon ny kyrkoförvaltning af deras
egen religion.
Vi hafva gjort denna tids kyrkliga sträfvanden till
föremål för en utförligare behandling och detta hufvudsakligast
på grund deraf, att de stodo i nära gemenskap med de
politiska förhållandena. Det långvariga kriget emot Sigismund,
hvilket slutligen upplöste sig i ett allmänt europeiskt
religionskrig, hadc gjort Sverige till reformationens hufvudstöd, och alla
detta lands inre förhållanden hade fått en afgjordt protestantisk
anstrykning. I hurudane tider man lefde framgår deraf, att man ännu
år 1630 fruktade, att förklädda je.%dter skulle intränga i riket;
bland dessa nämnes äfven särskildt en ifrån Viborg bördig
man. I allmänhet hade konungens milda karakter gjort slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
