Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det politiska hatet och många af de landsförvista hade
fått återvända till fäderneslandet. Understundom visades likväl
mindre mildhet, än man kunnat vänta, t. ex. beträffande Arvid
Stålarm. Denne ädle och olycklige man fick förblifva i fängelse
på Gripsholm ända till sin död (1620). Ett annat offer för
misstanken, svensken Johan Messenius, förtjenar att här
omnämnas, emedan hans skriftställareverksamhet i dubbelt afseende
anknyter sig till Finland. Denne märkvärdige man hade
erhållit sin uppfostran i ett jesuiterkollegium, hade sedermera
återvändt till sitt fädernesland och der för sin stora lärdom
förvärfvat sig regeringens’ förtroende. Men år 1616 blef han
beskyld för hemlig brefvexling med katolikerna och till följd
deraf tillika med sin familj insatt på den aflägsna fästningen
Kajana. Under denna sin fångenskap författade han det stora
och i sitt slag första verket uti Sveriges historia (Scondia
illustrata) på latipska språket och derjemte ett mindre verk
på svenska språket, benämndt “Finlands rimkrönika“. Ehuru
de mot honom gjorda beskyllningarne på intet sätt kunde
bevisas, hölls han , likväl hela sin lifstid fången och blef först
1635 från ödemarkens djup förd till staden Uleåborg, der han
följande - år dog. Äfven hans son, Arnold Johan Messenius,
som någon tid fått behålla friheten, insattes år 1625 i strängt
fängelse på Kexholm. En ädel rättskänsla hörde eljest till
hufvuddragen i Gustaf Adolfs karakter och sällan förekomma
handlingar, som man kunde stämpla såsom orättvisa.
Otvif-velaktigt hadc han dock ett mycket högt begrepp om sin
konungsliga magt och var mycket ömtålig i frågor, som rörde
det kungliga majestätets värdighet. Under hans regering var
t. ex. ständernas deltagande i statsangelägenheterna ganska
obetydligt, dessutom ej att förtiga, att vederbörande fingo vänja
sig vid sträng lydnad. Den goda ordning, som småningom
gjorde sig gällande inom förvaltningen, var äfven för
under-såtarne en sann vederqvickelse efter krigets långvariga oro.
Likväl höllos äfven desse i sträng tukt. Ett talande exempel
häruppå är den hårda förordning, som utfärdades år 1620,
rörande jagten på Aland. Innevånarne förbjödos under hotelse
af dödsstraff att skjuta eller ofreda elgarnc, ehuru vildbrådet
tillfogade skada å deras åkrar och betesmarker; och om också
förbrytarens lif af kunglig nåd blef skonadt, så blef han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
