Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 1. Finlands inre förvaltning under Gustaf II Adolfs regering, 1611—1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin egendom förlustig ocli inåste för lifstiden flytta öfver till
Ingermanland.
Äfven beträffande handel och industri var regeringens
förmyndaremagt på dessa tider lika sträng. Landthandeln
förbjöds allt eftertryckligare och gränserna för hvarje enskild
stads verksamhetskrets bestämdes omsorgsfullt. Endast
inne-vånarne i Ivexholms län skulle få bibehålla sin forna
handelsrätt, emedan åkerbruket derstädes ej förslog till lefnadsbehofvens
fyllande. För att upplifva handeln grundlades några nya städer,
nämligen Nystad (1614), Gamla Karléby (Kokkola) och Ny
Karleby (1620), samt staden Torneå i dåvarande Yesterbotten.
Men den nya Handelsstadgan, som utfärdades 1617 och
sedermera i ett och ett halft sekel förblef gällande, lade onaturliga
band på handelsrörelsen. Endast de så kallade Stapelstäderna
skulle få bedrifva handel på utrikes ort; v bo och Viborg,
äfvensom tidtals Helsingfors och Borgå, yoro i Finland de
enda orter, hvarest främmande fartyg fingo lägga till; städerna
i Österbotten fingo endast föra sina varor till Stockholm eller
Åbo. Dylika inskränkningar äfvensom den allmänna
medellösheten förlamade all företagsamhet, så att de många storartade
handelsplanerna, som regeringen hade uttänkt, t. ex. Atlantiska
kompaniet, ryska handelsvägen genom Nevan, o. s. v., ej kunde
komma till utförande. För den inre rörelsen var silfvermyntets
försvinnande till mycken olägenhet; lösepenningen för Elfsborg
hadc nämligen till största delen uttömt rikets silfverförråd.
Kopparmyntet deremot, som nu begynte präglas, kunde ej
af-hjelpa detta behof, utan föll, genast från början under kurs.
Det är äfven naturligt, att det fortgående kriget och de af
kriget uppdfifna nya skatterna hade ett högst förderfligt
inflytande på förmögenhetsförhållandena i landet. Bland dessa
nya skatter må i främsta rummet nämnas “UUa tullen11 (för
landtmannavaror, som infördes i städerna) år 1622, och
qvarn-tullen år 1625 (som sedermera förvandlades till
mantalspen-ningar). I och för lilla tullen försågos alla städer med
tullportar och tillika gjordes alla handtverk till stadsnäringar i
regelmässiga skrån. För öfrigt synes näringsfliten i Finland
hafva gjort ganska långsamma framsteg. Af regeringens
industriella företag vilja vi nämna Svartå jernbruk i Lojo, en
på Porkkala udde öppnad silfvergrufva, här och der ett
sågverk, o. s. v. Folkets näringsflit stod på en ganska låg stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
