Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemägtigade sig de kejserliga. Efter nio timmars kamp
för-blef stridsfältet och det fiendtliga artilleriet i svenskarnes våld.
Men äfven de hade förlorat mycket folk, och främst sin ädle
anförare och konung. Denna tilldragelse firade katolikerne med
jubelfester, men Sveriges rike och alla protestantismens vänner
uppfyldes af den bittraste sorg. ’
Med Gustaf Adolfs död hade Vasaättens protestantiska
gren utslocknat på svärdsidan; ty hertig Johan hade aflidit
redan 1618 och konungens broder, Karl Filip, dog 1622 i
Reval. Endast tvenne af qvinnolinien: Gustaf Adolfs syster
Katharina, gift med , rhenska pfalzgrefven Johan Casimir, som
för tillfället uppehöll sig i Sverige, samt konungens sexåriga
dotter Kristina, uppburo ännu Vasanamnet. Den sistnämnda
bestämdes Jiu till efterträdare; men regeringen förblef under
hennes omyndighetsår i rådets händer, hvars förnämsta medlem,
Axel Oxenstjerna, till en början qvarstannade i Tyskland, i och
för ledningen af kriget och bevakandet af Sveriges utländska
politik. På hans föranstaltande ingingo de protestantiska
fur-starne ett ömsesidigt förbund i Heilbronn ooh de svenska vapnen
fortsatte någon tid sitt segertåg. Men Sachsens och
Branden-burgs afund, samt de tyska truppernas egennyttiga fordringar
förderfvade snart den gemensamma saken. Hertig Bernhard
af Weimar, som fordrade för sig öfverbefälet och genom sitt
öfvermod förderfvade Horns planer vid Donau, levererade
slutligen i Augusti 1634 en olycklig drabbning vid Nördlingen,
hvaraf följden blef Horns fångenskap och förlustén af södra
Tyskland. Hertig Bernhard tågade till Elsass, hvilket land
han eröfrade för Frankrikes räkning. Sachsen och de flesta
öfriga af de förbundne försonade sig med kejsaren, i afsigt att
helt och hållet fördrifva svenskarne från Tyskland. Ku skulle
Oxenstjerna varit benägen för fred, om han kunnat erhålla
antagliga vilkor; men då detta ej skedde, var krigets
fortsättande oundvikligt, och innan kort bar hans ståndaktighet goda
frukter. Med Frankrike ingicks ett starkt förbund, enligt
hvilket detta lands krigshärar begynte röra sig vid stränderna
af Rhen, och i norra Tyskland förde Johan Baner åter
svenskarne till segrar och eröfringar. Samtidigt utgingo de med
Polen öfverenskomna fredsåren, och Sigismunds son, Wladislaw,
som efter fadrens död 1632 blifvit vald till konung af Polen,
hotade att med ett nytt krig göra sin påstådda rätt till svenska
Digi.il abyMicr soft®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
