Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hvilka dock sällan mer än 18,000 voro ute i kriget. Men
denna lilla hop var i sjelfva verket krigshärens egentliga
kärna, genom hvilken fältherrame kunde hålla det lösa
utländska legofolket i tygel. Det är att märka, att bland
rikets eget krigsfolk finnarne intogo ett större rum, än man
af Finlands folkmängd på denna tid skulle kunna förmoda.
Äfven efter den högsta beräkning uppgick antalet af innevånarne
i Finland endast till hälften emot Sveriges folkmängd *. Men
förhållandet inom hären var sådant, att (utan att tala om
flottan och legotrupperna) Finland uppstälde 12 regementen och
Sverige 18. Det flnska rytteriet var nu såsom äfven förr
framstående så till antal som duglighet; det bestod af tre
regementen, nämligen Åbo läns, Tavast-Nylands läns och
Karelens, hvaremot Sverige uppstälde endast fyra. Fotfolkets
fördelning var följande: 1 regemente från Österbotten, 2 från
Åbo län, 3 från Tavast-Nylands län och 3 från Karelen (med
Savolaks och Kexholms län). Mot slutet af kriget bestod den
finska styrkan i medeltal af 17,000 man, hvaraf vanligen 10,000
voro utom landet, nämligen omkring 4,000 såsom besättningar
i de östra och liffländska fästningarna och 6,000 i tyska
kriget. Men den svenska truppstyrka, som deltog i kriget,
utgjorde sällan mer än 10,(XX) man. Vi hafva på grund deraf
icke utan skäl införlifvat detta krigs vexlingar med det finska
folkets historia. Det är naturligt, att den del af äran, som
bort falla på finnarnes lott, till största delen gömdes under
det svenska namnet; men äfven finnarnes namn begynte nu
blifva kändt och ryktbart. Utländingarne prisade på samma
gång Gustaf Adolf och “hans finnar“, beundrande desses
orubbliga tapperhet, såsom någon oemotståndlig naturkraft.
Fienderna, som mänga gånger med rysning hört deras stridsrop:
“hakkaa päälle!“ (hugg på!), gåfvo dem namnet
“hakha-pääliter11. Leipzig, Lech, Lutzen och otaliga andra slagfält
hafva varit vitnen till deras tapperhet, och äfven bland befälet
stå sådana namn, som Horn, Stålhandske, Wittenberg, andra
att förtiga, i jämn bredd med de förnämsta. Ett så ärofullt
anseende, ett så ryktbart namn höjde otvifvelaktigt det finska
folkets sjelfkänsla och skulle gjort det i ännu högre grad, om
* Approximativt: Sveriges folkmängd 8—900,000, Finlands 400,000 och
Östersjöprovinserna med Ingermanland 2—300,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
