Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringsform stäldes i spetsen tor styrelsen fem högsta
embets-män: drotset, marsken, amiralen, kanslern och riksskattmästaren,
en hvar såsom hufvudman för ett eget kollegium; dessa skulle
“efter rådets anvisning^, hålla vård om de ärender, som föllo
inom deras särskilda verkningskrets, som ock om rikets
allmänna angelägenheter, och deras val skedde genom rådet.
Valet utföll så, att trenne af slägten Oxenstjerna fingo säte
vid regeringen: Gabriel Gustafsson, kanslerns broder, blef drots
och president vid Svea hofrätt; Axel förblef kansler, och bådas
kusin, Gabriel Bengtsson Oxenstjerna, som kort förut varit
generalguvernör öfver Finland, men på eget bevåg hade lemnat
detta embete, erhöll vården om finanserna, då den duglige
Klas Larsson Fleming, som hittills varit president för
skattkammaren, frivilligt afträdde. Marsk- och amiralsembetena
ombetroddes åt de gamle Jakob de la Gardie och Karl
Gyl-lenhjelm. Enkedrottningen, hvars svaga andliga förmögenheter
voro allmänt bekanta, skildes helt och hållet såväl från
regeringen, som ifrån sin dotters uppfostran; sådan var den
hädan-gångne konungens egen vilja. Deremot var det antagligen
en afvikelse från Gustaf Adolfs önskningar, att hans svåger,
pfalzgrefven Johan Kasimir, som under de sista tiderna i
förening med Fleming vårdat riksskattkammaren, nu helt och
hållet utestängdes såväl ifrån regeringen som ifrån rådet.
Detta framkallade naturligtvis mycken bitterhet hos pfalzgrefven
och hans familj, <der den unga drottningen uppfostrades hos
sin moster, och man började redan uppgöra planer att
öfver-föra regeringen till pfalziska ätten. Och då pfalzgrefvens son,
Karl Gustaf, var endast litet äldre än Kristina, hoppades
för-äldrarne att genom äktenskap förena de båda unga kusinerna.
Men rikets store, hvilka sträfvade att så mycket som möjligt
bibehålla Sverige såsom ett valrike, synas redan från början
anat till dessa planer och just af denna orsak med misstro
betraktat det pfalzgrefliga huset.
För öfrigt var regeringsformen från 1634 en fullkomligt
byråkratisk och aristokratisk institution, i hvilken konungens
plats syntes nästan öfverflödig och ständernas verksamhetsfält
var ansenligt inskränkt. De högsta embetsmännens möjliga
förseelser skulle visserligen undersökas af en särskild “riksrätta;
men alla medlemmarne af denna domstol voro sjelfva
embets-män. Om åter rörande de frågor, hvilka rätteligen hörde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
