Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sverige bosatte stormän. Det är nödvändigt att vi på detta
ställe egna ett ögonblicks närmare uppmärksamhet åt dessa
förläningar.
Före Kristinas tider hade Finland haft endast ett enda
grefskap (Raseborgs från 1569) och tvenne friherreskap (Bjelkes
i Korpo från år 1608 och Oxenstjernas Kimitto från år 1618), utan
att räkna Hornarnes till Aminne friherrliga frälsegods. Utöfver
dessa skapade nu Kristina i Finland (med Kexholms län) 8 grefskap
och 21 friherreskap. Då det jämte dessa ännu fans inemot
trettio andra herreskap, som voro jämngoda med dem, så
kunna vi föreställa oss till hvilken ofantlig magt herreväldet
hade vuxit i Finland. Hela Kexholms län och nästan hela
Österbotten hade kommit bort undan kronan, samt två
tredjedelar af Åbo län och mer än halfva området af de öfriga
länen; — och dock voro de herrar, som på detta sätt
uppslukade Finlands inkomster, till större delen alldeles främmande
för landet. Det största och tidigast upprättade af Kristinas
grefskap var det, som hon år 1646 gaf åt sin halfbroder,
Gustaf Adolfs naturlige son, Gustaf Gustafsson. Det omfattade
under namnet “Vasaborg* 878 gårdar i Nykyrka, Letala och
Wirmo och gaf i inkomster enligt jordeböckerna mera än
16,000 daler. Hälften mindre i anseende till inkomsterna var
Gustaf Karlson Horns så kallade Björneborgs grefskap (år
1651) och ännu mindre Arvid Wittenbergs (Parikkala och
Uukuniemi), Gabriel Bengtsson Oxenstjernas (Korsholm,
Mustasaari och Stor- och Lill-Kyrö), Klas Åkesson Totts (Ny-Karleby,
Wörå, Lappo och Ilmola), Gabriel Gustafsson Oxenstjernas
arfvingars. (Kronoborg), Gustaf Banérs (Sordavala) och Karl
Gustaf Wrangels (Salmis och Suistamo). Men man bör
ihog-komma, att mången derjämte äfven hade andra förläningar
antingen i Sverige eller Liffland eller till och med i Finland.
Sålunda innehade Wittenberg, förutom nyss nämnda grefskap,
äfven friherreskapet Loimijoki (med Eura och Kjulo) samt 78
mantal i Rimitto. Bland de nya friherreskapen var störst och
vidsträcktast Friherreskapet Kajana, som grefve Pehr Brahe
hade fått år 1650; det omfattade ursprungligen Paldamo och
Sotkamo samt Idesalmi och Kuopio, eller det nordostliga
Österbotten och norra Savolaks, hvartill sedermera genom köp kommo
Salo socken i Österbotten och Pielis pogost i Karelen. Men dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
