- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
255

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utom hade Brahe i södra Savolaks “Brahelinna länu (Sant
Mickels och Kristina socknar), samt en mängd lägenheter i
St. Mårtens och Pargas socknar, så att hans inkomster från
Finland utgjorde 24,000 daler. Af de öfriga friherreskapen
hade några tillfallit finske män; sålunda hade t. ex. Klas
Larsson Flemings barn erhållit friherrskapet Libelits (1651),
Johan Kurck Lempälä (med Wesilaks och Tyrvis), Forbus
Kumo och Wrede Elma. Men för öfrigt voro äfven de nya
finska friherrame främlingar, såsom t. ex. Gyllenstjerna
(Uleå-borg), Soop (Limingo), Paikul (Wörå), Adler-Salvius (Rautus),
o. s. v. Öfriga adliga förläningar kunna ej här uppräknas;
de skulle snart fylla en hel bok. Men flere af dem voro
likväl äldre än från Kristinas tider, t. ex. Jakob de la Gardies
stora förläningar, Pedersöre och Kronoby i Österbotten, samt
Tiurala i Karelen. .

Att ett sådant förläningstillstånd i högsta grad skulle
betunga landet, behöfver knapt nämnas. Redan den
omständigheten allena, att kronoinkomsterna derigenom förminskades,
ökade oundvikligen skattebördan för de öfriga samhällsklasserna.
Men med forläningarna följde äfven andra fördelar, hvilka ännu
kännbarare . förnärmade folkets rätt. Hvarje adelsman hade
patronatsrätt vid tillsättande af kyrkoherde i den socken, der
han bodde. De skattebönder, hvilkas räntor voro sålda eller
förlänade åt en adelsman, förnärmades på det skändligaste sätt
i sin e^anderätt, och hade ej att af regeringen påräkna något
skydd. Men isynnerhet hadc grefvarne och friherrarne erhållit
nästan furstlig magt, till stor tunga för de öfriga
samhällsklasserna. De uppburo, förutom kronoutskylderna, äfven
dumare-och lagmansinkomsterna från sina områden, tillsatte
härads-domare och dömde sjelfve i lagmäns ställe. Äfven de
adelsmän, hvilka bodde inom dylika områden, stodo under sin
grefves eller friherres domstol; hela administrationen och
polis-magten var i deras händer, och i sina fängelser kunde de
insätta icke allenast brottslingar, utan äfven gensträfviga
under-hafvande. Grefvarne hade uttrycklig rätt att grundlägga städer,
för hvars skull dem medgafs särskilda förmoner. Att några
af dessa herrar, t. ex. Pehr Brahe, kunde hålla en faderlig
omsorg om sina “undersåtar4*, kan ej förnekas. -Men den
vanligaste följden var likväl den, att inkomsterna och förråden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free